Utkast: Nov. 28, 2010
Det finns tider där vi alla står och tittat på lyckan bakom träden.
Jag minns hur dina fingrar åkte slalom längs min ryggrad.
Hur evigheten verkade kort.
Med tiden som gjorde smärtan till bekräftelsen.
Jag visste ju hur dum du varit. Och därför kom jag tillbaka.
Enbart baserat på din insikt.
Det finns tider där vi alla står i lyckan, bakom träden
Jag minns hur dina fingrar åkte slalom längs min ryggrad.
Hur evigheten verkade kort.
Med tiden som gjorde smärtan till bekräftelsen.
Jag visste ju hur dum du varit. Och därför kom jag tillbaka.
Enbart baserat på din insikt.
Det finns tider där vi alla står i lyckan, bakom träden
Utkast: Nov. 28, 2010
Jag borde skriva.
Men du blockerar mig.
Kanske just därför
Att du är den
Jag hela tiden skrivit.
Men du blockerar mig.
Kanske just därför
Att du är den
Jag hela tiden skrivit.
Utkast: Nov. 26, 2010
Jag väntade. Till våren bokstavligen blev höst.
och när jag vandrade i de ödsliga korridorerna,
hade lövet som föll förvandlats till snö.
Jag visste vad som hänt, och vad som krävdes av mig.
Men jag kunde inte komma över.
och när jag vandrade i de ödsliga korridorerna,
hade lövet som föll förvandlats till snö.
Jag visste vad som hänt, och vad som krävdes av mig.
Men jag kunde inte komma över.
