tystnaden kring knuten
tystnaden slog mig till golvet, med ett enda slag
jag fanns inte i din närvaro.
dina ögon som jag alltid upplevt som blåa,
förändrades nu till svarta, svarta av hat.
mitt liv förändrades den dagen,
den nyförälskade snön tinade sakta bort
i ett hopp av saknad.
kvar blev bara bortglömda känslor.
jag kan ligga och älta detta i min enda evighet.
lägga mina tankar på det som varit.
och missa det som är nu
som att du var det enda som hände i mitt härterum.
mina händelser må gå, mina tankar må förtvina
i tankarna av dig, töar mitt liv bort.
i en sakta saknad
livet, är aldrig nog ens eget,
för när döden kommer kring knuten
är det inte du som sörjer den du saknar.
Kommentarer
Postat av: EnsammareNuÄnNågonsin?
Den var bra.. Du vet att ja älskar ditt sätt att skriva :)
Puss(L)
Trackback
