när huden flagnar
över poesins svarta ängar drog molnen fram.
jag saknade inte det som varit.
det krispiga över tillvaron
smälta sakta i takt med avståndet mellan världen och oss själva.
hatet mellan den ickebefintliga klyftan satte stopp för vår utveckling.
det var så vi lämnade verkligheten
jag saknade inte det som varit.
det krispiga över tillvaron
smälta sakta i takt med avståndet mellan världen och oss själva.
hatet mellan den ickebefintliga klyftan satte stopp för vår utveckling.
det var så vi lämnade verkligheten
Kommentarer
Trackback
