line
det var horisonten som mötte mig,
som skrämde mig mest.
inte orden du sa,
eller löftena som ekade i samma stund jag gick
och du föll ner från pallplatsen.
utan det var bredden av hjälplöshet.
som mötte mig,
när jag stod aldrig lika ensam,
som förrut.
Kommentarer
Trackback