metafor om evigtiden
hopplöshetens förunderlighet.
hur ensam den egentligen kan vara.
jaga mig
jag visste redan innan,
men vågen hade hunnit bli allt för stor.
när jag kommit upp på stranden,
föll ovetsamhetens hetta över mig.
och plötsligt.
försvann jag bort,
i ensamhetens tecken
Kommentarer
Trackback