Ett ton med år
Det är konstigt hur du kryper dig på,
när allt blivit som förr. Tvärtom
Hur du cyklar förbi i minnet,
snabbt, knappt märkbart
ändå får du mig tappa andan.
Jag kan inte bestämma mig, hurvida det finns något där.
Utan att vi säger något till varandra.
Jag ser hur du försöker våga.
Det ser jag allt.
Kommentarer
Trackback