måndag och nästan helg
Han rörde på sig,
som att få min uppmärksamhet.
Aldrig har han fått mig snurra så.
Aldrig under evigheten.
Regnet som vår förare i livet valde att köra om ovissheten i 100 km/h.
Han skruvade på sig, hostade i handen, undrade.
Han har aldrig fått mig tänka så, genom sina egna funderar.
plötsligt gick han av bussen.
Kommentarer
Trackback
