Jag har aldrig tvivlat.
Jag har aldrig tvivlat som nu.
Det spelar ju ingen roll vad du tror.
Förvirring styrde mig under många decennier.
Men aldrig som nu.
Det är varken tvetydigheter, eller möjligheter.
Det är egentligen ingenting.
Men du får isen att lossa,
våren att blomma ut.
Du försöker ta de steg jag tar.
Samtidigt som jag springer ifrån dig.
Att se mig genom andras ögon,
genom en förvirring.
Livet är inte vad du tror.
Men jag tror inget.
Det har du lärt mig,
genom melankoli och regniga månader.
Men jag,
har aldrig tvivlat som nu.
Det spelar ju ingen roll vad du tror.
Förvirring styrde mig under många decennier.
Men aldrig som nu.
Det är varken tvetydigheter, eller möjligheter.
Det är egentligen ingenting.
Men du får isen att lossa,
våren att blomma ut.
Du försöker ta de steg jag tar.
Samtidigt som jag springer ifrån dig.
Att se mig genom andras ögon,
genom en förvirring.
Livet är inte vad du tror.
Men jag tror inget.
Det har du lärt mig,
genom melankoli och regniga månader.
Men jag,
har aldrig tvivlat som nu.
Kommentarer
Postat av: Emma
Vet du att du får mig att vilja börja skriva igen?
Fast ändå nöjer jag mig med att läsa dina mästerverk.
Lördagskraam
Postat av: Min blogg
Du borde skriva!
Det är som terapi för allt! :D
puss
Trackback
