Ganska så svart
Du har flertalet gånger bekräftat det.
Men nu, finns inget kvar.
Raseri skapade ovisshet gentemot tillsammans, du backade ut.
I och med detta blev jag osäker.
Skulle jag följa det du uppfostrat mig till, eller det du vill ha mig till nu?
Eller ska jag följa mig själv. Den del av mig, som inte är du.
Är du en del av varje molekyl i min kropp?
Är jag du?
Irritationen i mig. Valet som du borde ge mig, eller inte alls.
XxX
bort mot regnet.
Naken.
Se och känna hur de kalla vindarna kommer åter.
Veta att melankoli som den omtalade,
kommer just ur den dimman
Känna hur frivilligheten släps
in i molnen,
som gör dig till någon.
Ägget kläcktes ur tragedi,
till toner av Fredric Chopin
Så vackert det någonsin kan bli.
Materia av insikt
Att försöka, och ibland utan resultat.
Och ändå kunna resa sig, helst med huvudet högt.
Huvudvärken av att inse,
ofta nya, livsavgörande saker.
Och att kunna ta till sig dom, och göra materia av insikt.
Att öppna nya böcker, inte skrivna än.
Modet att sätta pennan mot papperet.
Värken att veta, att det kan gå hur som helst.
.E.L.
Du vet att jag finns hos dig.
Varken bakom eller framför.
Men alltid hos dig.
Jag har aldrig tvivlat.
Det spelar ju ingen roll vad du tror.
Förvirring styrde mig under många decennier.
Men aldrig som nu.
Det är varken tvetydigheter, eller möjligheter.
Det är egentligen ingenting.
Men du får isen att lossa,
våren att blomma ut.
Du försöker ta de steg jag tar.
Samtidigt som jag springer ifrån dig.
Att se mig genom andras ögon,
genom en förvirring.
Livet är inte vad du tror.
Men jag tror inget.
Det har du lärt mig,
genom melankoli och regniga månader.
Men jag,
har aldrig tvivlat som nu.
T
Tiden, blev mystiskt och relativt plötsligt till något längre.
Evigheten.
Den frostiga förståelsen om och på ett annat språk.
Hemligheter som göms, bortom horisonten. Kanske mellan två väggar.
En man
Mannen jag såg var bara en avbild av sig själv.
Ett tomt skal, som påminde om någon.
Men alla visste, att han hade rätt. Om något överdrivet.
Han hade mer än hälften av sitt vackra på insidan. Det var därför han skrev så fint.
Det är det som räknas, själen växer när utsidan torkar ut.
Du får ett bredare perspektiv.
Misstagen du gör, bryter ner din själ, för att seda komma åter, och göra dig starkare.
De blåmärken du finner hos någon annan, skapar inte ny lärdom hos dig,utan väcker en större känsla för empati.
Du dricker livets vatten i den sekund då du dör, för det är i den stunden, du lärt dig allt om livet, i alla fall det som är möjligt.
En annan gång
Det är himmelssfären och stoftet.
som gör att undren blir till.
Något som var igår, blir plötsligt idag, åter igen.
Det är då man inte kan finna sig i, att vara sig själv.
Konsten att släppa lös de andar, som omärkbart borde flyga förbi
Dagarna från igår, som rostat och inte längre kan hålla idag i upprätt position
Dagar man inser att det man gjort alltid kommer vara ett minne hos någon annan.
När det inte längre finns en sista gång.
Idag.
och det är bra.
En blir lika till sig som jag.
Rättar till sin basker lika snabbt som jag gör.
En förstår inte alls.
Det är väl charmen, antar jag.
En skrattar jag fortfarande med.
Oavsett hur osams vi skulle bli,
till avstånd från varandra.
Det är så det fungerar, livets kretslopp.
Vissa sitter fast, eller det kanske är du.
Inbillning, men En älskar. Det vet jag.
En som står för evigt nära, det kan ju också vara bra.
Antar jag
fsdr
möjligvis sekunder.
Det som skulle bli sagt skulle sägas, innan du slutade lyssna.
Det är så man gör, om någon har kritik.
En tröja växer ur.
En annan växer in.
Konsten att gå
mot något som saknar både mening och horisont.
Ord i guld kommer inte hjälpa, när meningarna är gjorda av sten.
Andra saker berör.
Andra förstör.
Ingenting
Jag har tänkt mycket på var det innebär.
Jag tycker inte om dig.
Du skriver som broar växer.
Inget.
Du ruinerar mig, engagerar mig.
ändå är det jag som är kung.
kung över livet och kanske lite till.
Inget.
Du får mig hela tiden vilja försöka.
Och sedan sluta uppenbart.
Jag är inte gammal nog.
Inget.
Du har tagit mig från en tid då jag vill leva fritt.
Huvudsak att jag är och förblir din royalitet.
Jag är en begåvning, det är så dom har sagt.
Sluta aldrig.
Det finns saker, vars materia jag inte finns till.
Men du, du engagerar mig.
Och det är inget.
sgdhfgjkl
Men lyckan som blev var också blandat med verklighet.
Vänskapen du och jag kunde utveckla till universum, var förbjuden.
Och vi valde att lyssna.
Jag kommer nog sittaoch vänta,
På att tider som nu är förbi kommer åter.
Men inte på dig.
Så jag vill säga, min vän och framtida verklighet.
Att livet, kommer inte åter.
Mossan som hopplöst börjat växa
Hallonen var bitna av den blixtkalla frosten.
Torpet stod i stort behov utav målning och kärlek. Men det var vackrast så.
Frosten gjorde att gräset krasade under stövelsulan.
Luften hade aldrig varit så klar.
Mossan hade börjat växa hopplöst på taket. Torpet hade blivit en del av naturen.
Vinet hade bott i jordkällaren i snart tio år nu. Om inte råttorna bestämt sig för att fira.
Livets hyckleri bet torpet i knutarna, nu är det jul.
När jag var fyra år.
Jag har skickat fem önskningar med posten, till samma tomte.
Hoppas han läser en av dem.
Jag önskar, tomten att du uppfyller min dröm.
Ge mig livet.
Det som jag penslat upp i tanken.
Ge mig orden så jag kan bilda berättelsen om att orka.
Den som handlar om mod.
Ge mig kraften att orka med de fel jag gör, allt för att jag kan bli bättre.
Jag önskar mig, tomten att solnedgångarna aldrig ska sluta förundra.
Att livet, ska ta slut när du levt färdigt, och inte när man slutat leva.
Ge min Farmor orken att hålla ut, till livet, möjligtvis kommer ta slut.
Ursäkta röran...
vd
Livets drycker
Som gjorde att livets drycker torkade ut.
Men det var stundens förgiftelse som gjorde att min veke brann ut.
Jag gick över gränsen, återigen.
Drömmens vidunder smekte mig om kinden, det sa att allt, skulle lösa sig.
Livet Drömmen Evigheten, Mänskligheten.
Jag skulle finnas enbart i mig själv när snön skulle pryda isens vintergator.
Hur länge jag än skulle kunna hålla mig vaken, skulle endorfinerna strömma genom mig.
Det var vad drömmens vidunder lovat.
Och livets drycker kom återigen, samtidigt som evighetens blåmärken suddats ut.
fghjklö
jag gillade det inte alls.
Vad innebar slutet? Var det slutet på allt som är nu,
eller bara en obetydlig förändring i våra liv.
Allt jag begärde var att få vara i livet.
Två äldre
hur livet satt spår i deras ansikten.
Bakgrunden var densamma,
det kunde varit när de fortfarande var unga.
Kärleken de hade gemensamt, var fortfarande eldig.
Och gräset lika grönt.
Ensamheten de kände, kände de tillsammans.
även fast de var ensamma med den.
Saker Som Sker
Nu ligger du och kikar fram under handduks turbanen,
världen sötaste turbanbeprydda ansikte.
Vi älskade livet tillsammans.
Lugnet finns inom dig, det som du ger mig.
Du laddar mig till explosion.
En krevad av händelser,
som gav mig mer än livet själv.
Jag behöver inget i kylskåpet, eller i garderoben,
för allt jag behöver finns i dig.
Du är enkla snöflingor som faller mot världens alla lösningar.
