jag saknar
Jag saknar ljudet av vår evighet. De tysta tonernas förlåtelse.
Jag saknar luften som blåste kring luftens eviga dimma.
Jag saknar jorden som vi tillsammans skulle så våra tankar på.
Jag saknar vattnet av längtan som vi bada i medan vi var iväg från varandra.
Jag saknar hörseln som du påstod dig ha.
jag gick med lätta fötter över hårda ord
Jag är en dotter av dimma.
En klassisk förklaring till överlevnad.
Någon som helt enkelt glömde livet,
Medan jag gjorde något annat,
Kanske något helt värdelöst.
Men ändå så gick jag med lätta fötter över hårda ord.
vid frågornas svar
Många undrar vad min blick vilar på, när jag kollar omedvetet ut mot ingenting.
Vad jag tänker på - när mina tankar simmar nakna mot honom i månljuset
Vart mina ord kommer ifrån, när de egentligen funnits där.
Folk kommer med frågor om livet, när allt de behöver veta finns här.
De behöver bara öppna dina ögon.
Öppna sig mot det som vill dem väl.
Och stänga ute det som lätt glöms.
Kärleken ger vatten till livets frö.
ordspråk a la karin [på s]
Spring naken så har du inget att dölja längre
Spring mot strömmen och bli starkare.
oktavens ljusa stämmor
jag hade valt bort allt som hade med känslan att göra.
jag sprang över sommarängen.
jag trodde på allt när jag träffade dig.
jag sprang mot de mörka molnen, som vilade på morgondagens horrisont.
jag såg dörrarna som jag kunde öppna tillsammans med dig.
jag snubblade tidlöst på oktavens ljusa stämmor.
du dödade mig med din kärlek.
och jag tog mig aldrig upp, igen.
lyrikens tråkighet
i en sal
bortom livet
men inom ramen
-för livets under
finner du mig
sovandes
jag älskar
vågornas tysta hemligheter.
jag älskar den nyvakna blicken som du har.
då lakanens hetta försvinner.
jag älskar den känslan jag har
när vi hör varandras andetag
då verklighetens tomrum skapas
och morgonens te svalnar i kvällssolen.
när våra händer växt ihop,
för det är så dom alltid varit.
när varje rynka tyder på,
hur mycket du kysst min hud.
och hur många regn vi stått nakna i.
när allt jag ser, ser jag igenom dig.
det är just då, du kan föräda mig.
vänner
vi försökte hålla så hårt.
så vi inte skulle tappa varandra i stormen, som försegick utanför oss.
men nu vet jag, att det var vi som skapade den
jag behövde dig för att överleva
men mina vänner idag, för att leva.
en morgondag
En morgon dag.
Det finns broar långt under oss, dit jag brukar sjunka ibland.
För att kunna känna sanningens andetag.
Vad som egentligen hänt. Sanningen är när verkligheten blir som klarast.
Och det vet jag.
Människor kan falla döda ner. Utan att dö i folks minnen. Och man kan dö utan att hjärtat slutar slå.
Att göra under, gör dig till helgon, medan undret är allas morgondag.
Som när blomman sluter sig för natten, som när vaggan slutar gunga.
Och plötsligt vaknar världen igen, och många år senare händer samma sak.
Varken du eller jag kommer att finnas då, men undret ger dem samma sak som det gav oss:
En morgon dag
Karin Svedberg 6/7 -08
"blindhet är det som gör människan vacker"
ordspåk a la karin - internationell
And there is so many ways, you can live, without experience life.
And there fore you must do what you want, without dying while living
dagarna du inte mindes
långt där inne dig
du var beredd att ge upp livet
för att uppleva verkligheten
om än bara i ord
bara för en stund
lakan låg på golven, som var nyskurade
och plötsligt infann sig skenet av ditt förflutna
i golvplankorna så blanka.
oförståelse i din blick
du kände inte igen dig
i en verklighet som du önskat dig
önskan blev förfallen och verkligheten oväntad
hårtesarna föll ännu längre på ditt ansikte
och du hade inte längre orken att ta bort dem
du som förvisade verkligheten
ordspåk a la karin
jag förstod vem jag egentligen var.
igenvuxna tankar
tankarna jag lämnat
stigarna jag låtit växa igen
jag bröts i allt mindre bitar,
till jag hittade tillbaka till stigarna igen,
PLOJ
sluta aldrig uppnå dem
sluta aldrig hoppas,
för det är då
du slutar leva
toner
våga det som jag skapat
för så länge sedan
orden som inte hördes
orden som påverkade, mer än vad innebören borde.
allt som jag gjorde, de fotspår ni ser mig efter
men med egen evolution har jag lyckats växa
växa till den blomma jag egentligen var.
slutat skämmas för det jag kunde, det som gjorde mig till jag.
jag går fortfarande på skolgården ibland, och det är samma löv som faller.
jag faller inte med dom, inte längre.
för jag vet, att sommaren kommer åter.
klockan är nu 22:35
jag tror det var när snön låg kall
och vindarna kröp ännu närmare kring knuten
när kylan gav oss den värme
vi behövde, för att överleva
stormsteg
Ðet finns inget att säga
allt är redan sagt
Minnen som gått förlorade
skeppen som aldrig kom fram
det är gjort
Allt blir så tyst
när livet rundas av
då uppgifter tog slut
och svaren redan sagda.
När tomheten blir övertagande
slut som tar sig närmare
med stromsteg
Som de sista skeppen förliste i.
tihi om mig
hon gick ju med uppsatt hår, både i sol och i skur.
konstigt hur hon log
även när annas hund dog
kletade tapet klister på någons balkong,
pratade om norrland, iförd långkalsong
städade och fejade dagen till enda,
och senare på kvällen undrade vad som skulle hända
gjorde nästan alltid sina läxor,
och kom på att högklackat var roligare än pjäxor.
karin undrar nog vart i livet hon ska,
och vilken klänning hon ska ha
hon skriver ord så betydelsefulla,
medan anna ner för mariedals backen hon rulla.
banditen
- alla dom gånger du verkligen behövdes där, som du lovade.
vännen?
-som låg så djupt intill mitt frunsna hjärta.
vart tog han som höll i kartan vägen?
-och jag kunde inte längre sätta fötterna framför mig.
banditen, som stal det jag hade
och jag kunde inte längre referara till en verklighet som jag ville leva i.
älska ett liv - så långt bort
