segel
dom var trasiga redan när de syddes, av sömmar med vackra ord.
tyget imellan dom kunde ändå inte räddas
livet kunde inte rädda den trasiga själ,
som livet gav mig
tyget imellan dom kunde ändå inte räddas
livet kunde inte rädda den trasiga själ,
som livet gav mig
syster
det är bara när jag hör min systers stämma jag kan släppa taget om det som hållit mig fast.
när hon svarar, låter hon mig få känna riktig lycka.
hon ger mig en fristad av guld, och en tjock mur av ogenomträglig sten.
underbarnet som skapade livet,
för en trasig själ i botten av en bottenlös vik.
det är så oerhört mycket, hon betyder för mig,
när hon svarar, låter hon mig få känna riktig lycka.
hon ger mig en fristad av guld, och en tjock mur av ogenomträglig sten.
underbarnet som skapade livet,
för en trasig själ i botten av en bottenlös vik.
det är så oerhört mycket, hon betyder för mig,
ordspråk a la karin
släpp ut allt,
släpp allt du håller uppe.
låt det rinna längs dina kinder.
låt luften släppas fri
så du återigen,
kan börja på nytt.
släpp allt du håller uppe.
låt det rinna längs dina kinder.
låt luften släppas fri
så du återigen,
kan börja på nytt.
när insidan inte speglar utsidan - som den borde
jag satte mig på en frostbiten bänk en gång.
den var inte kall, utan bara en symbol för falskhet.
medan jag satt på bänken, rullade mitt liv förbi.
motorn var trasig, och den hade ingen ratt, inget som kunde påverkade dess väg.
utsidan var vacker, inte till ett öga förnärmat.
den perfekta lacken fick alla titta upp.
jag ställde mig upp från bänken,
gick fram
och skrapade lacken.
den var inte kall, utan bara en symbol för falskhet.
medan jag satt på bänken, rullade mitt liv förbi.
motorn var trasig, och den hade ingen ratt, inget som kunde påverkade dess väg.
utsidan var vacker, inte till ett öga förnärmat.
den perfekta lacken fick alla titta upp.
jag ställde mig upp från bänken,
gick fram
och skrapade lacken.
himmelskt
himlavalvet öppnade sig.
och livet föddes där ur.
tre små penseldrag skapade kontrasten mellan himmel och jord.
det som vi kallar döden.
penseldragen skapade vänner och svek.
penseln drog streck som skapade en vän,
som alltid kommer stå vid din sida.
och livet föddes där ur.
tre små penseldrag skapade kontrasten mellan himmel och jord.
det som vi kallar döden.
penseldragen skapade vänner och svek.
penseln drog streck som skapade en vän,
som alltid kommer stå vid din sida.
sommar
sommarens förflutna vågor dansar sakta nakna över våra minnen.
vägarna som gav oss svar, är igenväxta och tycks vara påväg att slömmas bort.
vissna själar sökes sakta till nya liv. för att låta världen gå runt.
för sommarens förfluta själar, dansar sakta vidare, mot nya perspektiv.
vägarna som gav oss svar, är igenväxta och tycks vara påväg att slömmas bort.
vissna själar sökes sakta till nya liv. för att låta världen gå runt.
för sommarens förfluta själar, dansar sakta vidare, mot nya perspektiv.
ordspråk a la karin
det var när regnet föll
som dom kalla känslorna skapades
allt vi kan göra nu, är att vänta på solen
som dom kalla känslorna skapades
allt vi kan göra nu, är att vänta på solen
frusen
oavsett hur långt tiden fört oss ifrån varandra.
kommer jag alltid känna ditt hjärta.
du som alltid läst mina rader. sedan vetat vart jag ville.
vem besatt förmågan att se dessa känslor som gömde sig så långt inne i mig?
vilket var det enda lövet som satt kvar på mitt vinterfrusna träd?
det var du, och du är älskad för det
E
kommer jag alltid känna ditt hjärta.
du som alltid läst mina rader. sedan vetat vart jag ville.
vem besatt förmågan att se dessa känslor som gömde sig så långt inne i mig?
vilket var det enda lövet som satt kvar på mitt vinterfrusna träd?
det var du, och du är älskad för det
E
milstolpe
Jag gick ner till havet, för att minnas mig själv Den jag borde varit. Färgen på himmelen påminner om ett svek. Muren speglar en bild av mig, som sedan speglar en bild, som inte är jag. Solen lyser upp huset, som ett tecken på en brand. Vattnet påminner mig om livets djupaste platser ? dem vi aldrig besöker. Men plötsligt släpper skon, och livet kommer tillbaka.
ordspråk a la karin
synd att du skadade foten,
så vi inte kunde springa från livet tillsammans.
så vi inte kunde springa från livet tillsammans.
stämplad
det finns inga ord. luften är tom.
händelser förut skapar våran vardag.
du är stämlad,
och i min närvaro, finns ingen verklighet.
kvar står skelletet som våran tillit byggdes på.
resten, brann ner.
som du i mina ögon
händelser förut skapar våran vardag.
du är stämlad,
och i min närvaro, finns ingen verklighet.
kvar står skelletet som våran tillit byggdes på.
resten, brann ner.
som du i mina ögon
metafor
värme.
värma.
värmas.
det var vad våran kärlek gick ut på.
kyla
kyla
kylas.
var vad det blev.
metaforer som aldrig fick visdom
hjärta smärta. - tönt
ärr skapar minnen, hjälper dig att komma ihåg.
kanske - är det därför jag alltid kommer komma ihåg dig.
för att du gjorde mig så illa.
kanske - är det därför jag alltid kommer komma ihåg dig.
för att du gjorde mig så illa.
ett år
gatlyktona är spridda som stjärnor på en kall decemberhimmel.
skuggan på toget ligger tät.
för ett år sen satte sig flickan vid datan, less på ett liv.
less - med ungefär tusen tisfördriv.
snart skapades ord, några underbara några som ingen någonsin komma att förstå.
karin älskade livet från den dagen, när dimman låg tät.
skuggan på toget ligger tät.
för ett år sen satte sig flickan vid datan, less på ett liv.
less - med ungefär tusen tisfördriv.
snart skapades ord, några underbara några som ingen någonsin komma att förstå.
karin älskade livet från den dagen, när dimman låg tät.
Without My Life
det känns fortfarande som om du ligger vid min sida.
för det är samma tårar som faller.
värmen av dig är fortfarande kvar.
men livet tog du med dig.
all den tid, alla de känslor.
känslan var enda kravet.
livet som ett förenat var den enda evigheten.
vi skapade en väg tillsammans.
sminket efter vem du gjorde mig till
sitter fortfarande kvar.
jag tror jag vill vara saknad
för det är samma tårar som faller.
värmen av dig är fortfarande kvar.
men livet tog du med dig.
all den tid, alla de känslor.
känslan var enda kravet.
livet som ett förenat var den enda evigheten.
vi skapade en väg tillsammans.
sminket efter vem du gjorde mig till
sitter fortfarande kvar.
jag tror jag vill vara saknad
ros
jag gör vad jag blir ombedd att göra.
jag är den jag blir omedd att vara.
mitt hår är och förblir förändrat.
spegelbilden är aldrig den samma,
alltid något annorlunda, alltid något nytt.
vattnet som speglar en människa jag alltid varit,
men aldrig någonsin riktigt känt.
färgerna som jag borde varit, ligger längst in i garderoben,
som minnen av ett så långt borta.
en dag, såg jag en ros som höll på dö ut, jag tog fram mina färger igen.
fattar ni?
jag är den jag blir omedd att vara.
mitt hår är och förblir förändrat.
spegelbilden är aldrig den samma,
alltid något annorlunda, alltid något nytt.
vattnet som speglar en människa jag alltid varit,
men aldrig någonsin riktigt känt.
färgerna som jag borde varit, ligger längst in i garderoben,
som minnen av ett så långt borta.
en dag, såg jag en ros som höll på dö ut, jag tog fram mina färger igen.
fattar ni?
borde
du borde inte äta.
du borde inte låta dig älskas,
du kan bli sviken, du kan bli fet.
du borde helt enkelt inte
du borde inte låta dig älskas,
du kan bli sviken, du kan bli fet.
du borde helt enkelt inte
ängel
jag ser dina vingar ta din själ uppåt.
jag lär mig se det vackra, i det omöjliga.
jag kan inte rädda dig. inte någon kan.
dina sista andetag, lärde mig leva.
jag lär mig se det vackra, i det omöjliga.
jag kan inte rädda dig. inte någon kan.
dina sista andetag, lärde mig leva.
sanningen
musik, är poesi i toner.
ljus, är en aspekt till hopp.
vad är priset på ditt hjärta?
resultatet av ditt svek?
var finns sanningen bakom en lögn?
eller är alla de lögner bara ett sätt att förtvina, som människa.
skriva är min poesi.
kärlek är mitt ljus.
sanningen kommer nog så småning om.
kanske samtidigt, som jag ser dig förtvina.
ljus, är en aspekt till hopp.
vad är priset på ditt hjärta?
resultatet av ditt svek?
var finns sanningen bakom en lögn?
eller är alla de lögner bara ett sätt att förtvina, som människa.
skriva är min poesi.
kärlek är mitt ljus.
sanningen kommer nog så småning om.
kanske samtidigt, som jag ser dig förtvina.
kvällsfilosofi
-hej
-hej
-vad vill du?
-älska dig precis som du är.
och du viskade nio små ord. kanske för sista gången, kanske för den första av många.
"jag kommer älska dig mer än dom någonsin gjorde"
viskade du igen, och strök håret bakom mitt öra.
jag trodde dig,
så dum jag var
-hej
-vad vill du?
-älska dig precis som du är.
och du viskade nio små ord. kanske för sista gången, kanske för den första av många.
"jag kommer älska dig mer än dom någonsin gjorde"
viskade du igen, och strök håret bakom mitt öra.
jag trodde dig,
så dum jag var
biosalong
gamla toner, når gamla minnen.
som spelas upp på en gammal filmduk,
där jag är den enda besökaren.
det är ingen intressant film. faktiskt rätt tråkig
vissa människor ler, vissa människor gråter.
ibland, men bara ibland - tappar kameramannen fokus som är jag.
biosalongen är unken, dammet ligger som en spöklikhinna kring en molnfri, vacker horisont.
jag har inte varit här på länge. glöm aldrig minnas.
du kanske vill se slutet med mig?
be gone
jag låter den svarta färgen som dolt mitt yttre spolas ner i avloppet.
den var inte jag.
jag dolde för att kunna sörja, sörja bakom en fasad av obehindras fakta.
mörkret jag omgav mig med gav mig tillit att tänka - ta mig tid.
jag lät det svarta spolas ner, ty jag hade sörjt färdigt
to turn away
I love you. More then words.
More than my heart, more than my soul
I could send you a thousand roses, I could sing you a millions songs.
Whatever I will tell, however the eternity turns out, curves and circles, squares and corners.
The sky of darkness always will be here, so as I, I guess.
vissa människor
sakta tynar bort, flyter in i brunnen som för mig bort tillsammans med en ström av livlösa själar.
vi paserar minnen, skyltfönster men ännu ett måste.
vissa själar bildar kedjor, hittar ett tillsammans, ett hopp.
allt jag krävde var ett regn, sakta - på en fotbollsplan tillsammans med dig.
bara ni visste, smärtan över att vara lycklig. energin som kunde gått till att överleva.
älskas den som älskas kan.
för det är så vi överlever.
vi paserar minnen, skyltfönster men ännu ett måste.
vissa själar bildar kedjor, hittar ett tillsammans, ett hopp.
allt jag krävde var ett regn, sakta - på en fotbollsplan tillsammans med dig.
bara ni visste, smärtan över att vara lycklig. energin som kunde gått till att överleva.
älskas den som älskas kan.
för det är så vi överlever.
jag
jag känner gräset.
det våta tränger genom min hud.
känner mörkret, stiga inom det som engång varit tomt.
äntligen har jag ett något
det våta tränger genom min hud.
känner mörkret, stiga inom det som engång varit tomt.
äntligen har jag ett något
vänskap
ett generat leende.
för smart för att komma ihåg
känslor som räknas.
sommarvinden som sakta visar vem jag är
hon som står på andra sidan spegeln.
tomhet fylls med tillbakadragna minnen
om vad vänskap, egentligen innebär
för smart för att komma ihåg
känslor som räknas.
sommarvinden som sakta visar vem jag är
hon som står på andra sidan spegeln.
tomhet fylls med tillbakadragna minnen
om vad vänskap, egentligen innebär
när något
jag dricker jucie direkt ur paketet, för jag hoppas att du ska säga åt mig.
men din röst har försvunnit.
jag ropar hallå, så högt att syret nästan går ur kroppen på mig.
men jag får til svar är eko, ekot av mina andetag mot tomheten.
avstånd genom evighet
men din röst har försvunnit.
jag ropar hallå, så högt att syret nästan går ur kroppen på mig.
men jag får til svar är eko, ekot av mina andetag mot tomheten.
avstånd genom evighet
enmåndagmorgon
Om det regnar en måndag morgon, betyder det att imorgon blir en bättre dag.
Är det sol, betyder det är imorgon, kommer lyckan infinna sig - mer än idag.
Om livet regnar, kommer solen snart, jag lovar.
Innan mina blickar dödar sig slutgiltigt, förlåt.
