im fine
you left me, standing in the rain. all alone whit my toughts that still makes a big cut in my heart. it will never heal.
scrue all those times when you couldnt meet me, even though my friend had kill her self twenty minutes erlier.
when the days of draknes knockt at my door, I gave you a week. you never came back. I wonder if you ever went back to the place you left me in the rain? just to se if I still was standing there, waiting fore you. but you know what? afterall,
bilden är hittad på google, so stop worrying.
foreverinlove
jag vill ha dej här, nära. så nära att jag kan känna dig andas, nära.
jag vil prata med dej, höra din röst. för första gången på två år.
jag vill se dina ögon, nära, prata, två år.
jag vill sitta, bara se dej som jag alltid gjort. ögon, nära, andas, prata, två år.
gå på stranden precis som förut. alltid, ögon, nära, andas, prata, två år.
ALLTID i dina ÖGON att få vara NÄRA och bara ANDAS bara PRATA för första gången på TVÅ ÅR
jag vet
men vara beredd på både motkommentarer och konsekvenser, för jag, jag är inget djur.
jag vet att du tycker jag är dum, fel och säga det till mig istället för alla andra?
var bara beredd på konsekvenserna, för jag, jag kan försvara mig, jag är inte dum.
jag vet att ni tycker jag är dryg, men jag är inte fyra år, jag lovar. det kan jag veta säkert, för jag är inte fyra år.
jag vet att ni tycker att jag inte är värd det här, jag vet. jag vet
ful, fet, och anorlunda
ett fett liten barn satt på gatan, det feta barnet var jag.
ett ful liten pojke kom med med en tråkig hund.
den tråkiga hunden satte sig bredvid det feta barnet.
den fula pojken följde efter hunden och sa,
- alla barn säger att jag är ful, tycker du det?
det feta barnet som var jag svarade
- ne jag tycker att du är vacker, det feta barnet fortsatte,
-alla barn säger att jag fet, tycker du det?
- ne, jag tycker du är precis lagom.
på så sätt byggde dom upp ett förhållande, dom blev kära, bara för att dom såg vad alla andra inte kunde se.
vad kan vi lära oss om den fula pojken och det feta barnet?
jo, är man anorlunda och inte ser vad alla andra ser, träffar du fortare någon speciell, än om du är som alla andra!
puss// karin
tillbaka till en vän
du tog ett stort steg över mig och fortsatte gå framåt med blicken fast vid ditt mål.
jag ställde mig framför dej, jag skulle tvinga dej att möta min blick, du gick rakt igenom mig.
jag satte mig på sängkanten och tittade på dej, du vaknade inte. jag stod framför dörren när du skulle äta frukost, du gick förbi mig utan en blick.
på kvällen när du satt å grät på sängkanten, satte jag mig bredvid dig, du tittade rakt in i mina tråfyllda ögon och sa,
du är död, du finns inte mer, så varför känns det som om du har handen på min axel?
bara för stunden
BARA FÖR STUNDEN.
en fjäder faller mot marken och jag betraktar den, den är vacker,
blektvit faller den mot marken som en gaciös svan på en glittrande sommarsjö.
jag sträcker handen mot skyn, som ett rop på hjälp. men lugnet jag känner inom mig är skrämmande fast än staden omkring mig är uppe i extas.
den slutar aldrig, den är alltid vaken.
fjädern kommer allt närmare mig, jag väntar med spänning på att få se den.
en längtan som driver mig igenom händelseförloppet,
längtan borde driva alla människor så dom inte tappar fokus, inte halkar av den väg som leder dem rätt. den längtan behöver inte vara långt ifrån där du står just nu, dom små saker som kommer göra dig glad för stunden, dom som gör att du klarar dig bra, just nu.
det är dom sakerna som ska driva dej. vad som än händer så ska just den där fjädern leda dig. den stänger av omvärlden och du tar dig genom dagarna som i trans.
jag tar ner handen, lägger den i det daggfuktiga gräset,
det är sommar och min tid är äntligen min tid för första gången på länge. tiden tillhör aldrig sig själv, den påverkas ständigt av någon annat, en sen taxi, vad som helst.
men inte när jag ligger här i det våta gräset. jag har min tid, men bara just nu, bara för stunden.
fjädern landar brevid mig, det är en ful fjäder. den är full i damm och tjära, jag vill inte ha den i min åsyn. jag ställer mig upp och går iväg från gräset där jag legat.
all väntan förgäves. den drev ju mig framåt, men bara för stunden.
kanske att vi lever just i stunden. i stävan efter något som är uppenåligt. vi är lyckliga i väntan, men när vi märker resultatet,
blir vi ofta besvikna och försöker hitta något annat att sträva efter.
är du din egen tid och vet vad du vill, kan du gå hur långt som helst.
vit ska den vara
jag ska ha ett stort kök med bara mat som jag gillar.
du får inte gå in i det. ;)
en kännsla som inte riktigt finns
reflex
svara mig?
du var mitt allt, ett tag, du fick mig känna mig uppskattad på ett sätt som ingen annan tidigare lyckats med. men du svek mig, du visade att dom som inte betyde något för dig, hade betytt allt för dig, hela tiden. och jag hade varit en parentes på sidan av. berättade du om mig för någon, nånsin? jag delade mitt inre me dig, men det fastnade aldrig på din skärm, du glömde bort det, eller hur? jag vet inte vem du är, inte ens vem du vill vara. jag trodde att jag var en hjälpande hand i ditt liv, men fan vad fel jag hade. jag tänker inte ens försöka dela mitt liv med dig, eller vara en del i ditt liv. jag hittar min glädje någon annanstans
förlåt att jag försökte.
vem fan har jag varit för dig under den här tiden? 
eller är det bara jag som begär för mycket plats?
want u back as before
i en evighet som inte skrämmer mig
varje dag utan dej tivlar jag på att du exicterar överhuvudtaget. du är för bra för att vara sannmen när jag ser dig inser jag hur simpel du egentligen är. det är nog därför jag älskar dig så, slippa dom kompliserade rutinerna och vanor som till slut förtär hela förhållandet.
för mig finns det bara en sanning... ; du
