FrökenGoulash

JAG STOD DÄR, igen, jag visste att det skulle bli samma misstag, samma sak. en gång till. men är man dum om man vet att man gör samma misstag? om man medvetet ta steget över kanten, medveten om fallet som kommer efter? jag tog det steget i tron om att det skulle bli bättre, kiss my as it wont. ska det ta mig så länge att inse att den förbättring hos dej kommer aldrig att inträffa? hur dum får man bli, vad väntar jag på? jultomten i juli kanske, vem vet.  snälla, finish me. finish us. cuse i cant. jag vet att du kommer ringa, men bara så att alla vet att du finns, att dom ska se dig. detta gör det inte bättre. jag är objekt du tar till när du blir alltför genomskinlig för alla andra. säg det till dom! eller är dom okapabla att lyssna? du har fel vänner. och det får jag sota för. finish me, finish us. jag vill se dina tankar, om det finns några om just mig, eller om jag överallt i din tillvaro är ett objekt, en first aid, i fall till tillvaro utanför mig skulle svika. jag kan inte längre, finish me, finish us. jag såg att du hade blivit bättre, det såg jag. men vart, när och hur såg jag aldrig. DU hade blivit bättre DÄR DEN ENDA kvällen, bara för att du ville JUST DÅ. du, jag var så kär, men jag vet inte varfö r. idag kan jag inte komma på två bra andledningar ens engång. förlåt. men det är inte du idag jag gillar, kanske du om tio år. vi ses inte då. finish me, finish us. jag vll inte men kan inte släppa greppet. varför? för vi hade något tillsammans, det är det jag är kär i idag, vi hade något tillsammans. men inte längre, jag ska börja mitt liv. utan dig, för du drar mig tillbaka till något jag inte vill vara. säg det. jag är din för fallna vardag. när allting annat sviker. finich me, finich us


.

finich me, so I can move on.

männsikan är en girig, sarkastisk, självgod, själviskt och ständigt strävade varelse. ständigt strävande betyder att vi aldrig är nöjd. har man uppnått sin dröm har man en till morgonen efter. vi utrotar arter som har lika stor rätt som oss att leva. vi är blinda för världen om kring oss. vi är blind för världen vi sakta förstör. vi kommer inte inse detta för än det är försent. precis som allting annat. vi är beredda när allting är försent. vi förstör en värld för så många andra än bara människan. har vi nte gjort tillräkligt för världen redan? kan vi inte bara stanna all ny forskning, vet att den kan utrota hungern i tredje världen. men det kanske är naturens sätt att säga att vi är förmånga? vi fortsätter att förköka oss medan forskning visar tydligt på att vi inte kan fortsätta som vi gör. alla blev plötslig ordblinda, kan inte läsa, inte förstå ord. fan för oss som inte kan lära oss. nät ska vi börja göra något som verkligen betyder något? inte komma på nya kärnvapen, utan göra något för alla, inte männsikan, alla, djur, växter, klimatet. dom fanns här före oss, har dom inte större rätt att leva på denna jord än vi då?
sluta otrota aids, kollar man på tiden när pesten utbröt var vi alldeles förmånga på världen.
idag är vi 1% av alla arten som någonsin funnits, visst dör vissa arter ut utan hjälp av människan. men tänk efter nu, om vi fortsätter såhärm kommer det inte öka på utrotningen av arter som kanske i framtiden, vem vet. dom kankse kan bota cancer?

vi lärde oss inget av andra världskriget, vi vet vad vi kan lära. men vi lär oss det inte. efter det första världskriget lovade vi varandra att organiserat prata om världsproblemen istället för att påverka oskyldiga människor -andra världskriget bröt ut. några år efter utbröt klimatfunderingarna på allvar. -vad vet vi? kommer vi lära oss något? eller kommer det vara ännu ett misslyckat försök av världen att lära en utav dom smartaste varelsen på jorden, att inte förstöra stigen för som som går bakom oss? vi är nog rätt dumma ändå. öppna ögonen och preoritera den långsiktiga lösningen. våga lita på dm som ger lätta, konkreta fakta om hur vi ska göra för att sätta punkt för allt skit vi släpper ut.

förstör inte stigen för dom som går framför.

// karin svedberg

jag ser att du är inne, av en ren reflex loggar jag ut för att vara omedveten om din närvaro. du pratar inte med mig längre - vart fan har du tagit vägen? jag vill inte känna av den sarkasriska kännslan av att inte du ser mig. jag hatar oss för det. det fanns aldrig något riktigt oss, eller hur? jag hatar oss för det. jag ville påbörja mitt liv. du skulle inte vara där, det skulle bli underbart. jag hatar mig själv för det. jag borde inte tycka så, jag vet, men jag har aldrig älskat dig. du har varit i min tillvaro nu, i all min eviga tid. du har aldrig kunnat acceptera det. fan ta oss för det.