livets små under.

du vet ju att vi finns här.

du vet att du törs vara stark.

du vet ju, att vad du än gör,

kommer du alltid räcka till.

att soluppgången alltid kommer,

oavett vart du är.

jag hoppas du inser, vad livet ska med dig till.

du ska leva, bara för att du vill.

inget kan stoppa dig,

och om du någon gång tvivlar,

står vi alltid bakom dig. 

för vi är livets små under.

saken är den, att vart vi än vandrar,

kanske inte ens på samma väg.

kommer vi alltid finnas, precis där du är

du vet ju att det inte finns något viktigare,

än bara finnas till

för du vet ju, att vi är livets små under,

bara genom att finnas till

 

 

 


14 februari special

Låt alla känslor, och låt all lycka. Segla mot en ändlös horisont.

Låt känslorna som bevaras kring dig, stegra och byggas till en mur kring det onda.

Låt mina tankar inse att en föralltid livslång känsla bor i dig.

Låt mig aldrig lämna dig.


precis som du

som livet växer och vissnar, väcks känslor till liv.
vi satt tomma i vår spegelbild och plötsligt sa tystnaden
- mer än vad orden kunde förklara.
fjärlien som log mot vår kärlek, mötte vintern. utan skydd.

precis som du - mer än vad ord kan förklara



tårar för vackra för att dö ut.

jag ville ha dig, så väligt nära, så nära att kunna höra ekot av dina andetag.
men allt som blev var ett liv i besvikelse.
något som aldrig riktigt fått levt ut.
jag kan höra mig gråta, när jag egentligen inget hör.
se mig själv gå under,

du skapade tårar, för vackra för att dö ut.
för tårarna du skapat, är du.


image97

(*oseriöst*)

tystnaden

tystnaden trängde igenom dom drypande vita väggarna som pansar mot luft. då du berättade
rymden skulle snart falla som en obetydlig pusselbit i ett svart pussel.  att snart, hade du bestämt dig.
vi skulle vara lika fattiga som en hemlös på vintern. vi skulle inte finnas, från det du gick ut genom dörren 


något som jag visste skulle komma, skulle sakta ta död på mig - långt innefrån och ut.

jag älskar dig
image84

men jag är så trasig

rapport från en saltgurka

jag vet det, jag vet det så väl. jag vet att jag inte kan göra något åt det, kan du?  låt det ta tid - hetsa inte.
jag vet det, jag vet det så väl. det kommer bli bättre, om du låter det växa och dö ut. låt det ta tid - så går det snabbare.


 
image82
jag vill vara ett allt,
men det kommer aldrig gå     

ibland tar det tid

tåren som följer min siden lena kind kyler ner mitt varma yttre och avslöjar insidan
-som tappert kämpar för att inte bryta ut.
såren på insidan
-som fortfarande gör så ont att dom syns på utsidan.
såren, kommer inte läka, någonsin. det du gjorde, gör så ont att jag fortfarande inte kan sätta dom i ord. allt jag kan göra är att skrika. så hårt att det gör ont.
jag vill att du ska se mina sår, höra mig skirika.
för att förhoppningsvis väcka någon form av empati,
jag gav ett hjärta -om något redan så trasigt, men så fyllt av liv.
du krossade det, plötsligt fanns inget kvar.
jag la mig ner för att febrillt söka efter dom milimeterstora bitarna som fanns kvar.
limmet är det jag kan leva på idag, bitarna har tappat kontakten med varandra
- men en dag kommer dom finna varandra igen, och då, kommer du inte längre ha något hjärta kvar
ibland, tänker du på mig, det vet jag.



a beutiful disaster what you made me, but everything will change, and I will be beutiful again. 

-_-






                                          min värld brakar inte samman när jag inte har dig


den existerar helt enkelt inte.........

aforever

image75


det finns en vän som alltid finns där för mig.
en som alltid står vid min sida.
det finns en människa som har lagt mig i sitt intresse.
en som alltid svarar när jag ringer.
det finns en varelse som alltid har funnits där.
en som jag alltid kommer ha så kär.

ett hejdå till dig kommer aldrig vara ett som varar förevigt.



no sutch thing as change.

jag skriver nästan alltid på engelska, när jag skriver om dig, för det är ju så du gör, när du skriver något. men jag kan inte den engelskan då man förklarar hur obotligt mycket du betyder som vän. jag kan inte den sortens engelska, då man ber om en evig vänskap.
en förändring sker snart, som jag absolut inte vill, men jag vill inget hellre på jorden, förstår du?
jag byggde mina drömmar när dom drog ner mig på botten, att komma så långt ifrån detta liv som någonsin möjligt, du fick mig vilja stanna kvar. men mina drömmar skrevs ner i vattenfast färg, no sutch thing as change.
jag kommer göra det här, jag är säker på det, men jag kommer låta framtiden efter det vara oskriven, du kanske vill hjälpa mig skriva den?

ber på knän för en evig vänskap.

// karin

~emma~ = dont live for music, let the music live with you.


vile bara påminna dig - no matter what.

bara du

hon var svaret på mina drömmar om en riktig vän, men inte alls som jag tänkt mig, hon kom inte med sina spröda vingar och med sin glänsade gloria. hon var bara hon.

hon kom inte in i mitt liv med en magnefik entré, hon bara kom och satte sig bredvid mig, tog min hand och lyssnade. hon var bara hon.

hon var inte som jag trodde, men anorlunda på ett annat sätt som gjorde henne till den samma.

hon var bara du.
image69

när jag inte längre ser

var mina ögon, då mina egna inte längre finns till
var min själ, då min blir allt för mörk.

var mitt hjärta, när mitt eget inte längre orkar slå.
var mitt liv, när alla andra sviker.



till en som alltid kommer finnas där.

slowly

if you dicide to really do it, you know you are going to die, right?
if you take that last step trough the fog, you will never see me again.
I probably even wont miss you, after a year or two,
I guess I wont to say ;


If you hurt me, I will kill you.                Slowly.


image64

mbye

jag kommer nog utnytja er allihopa, förlåt.
men jag måste, om jag ska klara det här.
men jag vill att ni ska veta,
en del av mitt hjärta, kommer alltid slå för er.

jag kommer alltid sakna, förlåt.
jag kommer sakta tyna bort i era minnen, förlåt.
jag kommer sakta förstå saknaden av den här tiden, förlåt.
men jag vill att ni ska veta,
jag kommer aldrig glömma, då jag stängde dörren efter er, förlåt.


Life is what you make it
At least that's what they say
Well I think I'm gonna make it
Fulfill my dreams one day
I feel this fire growin' deep inside of me
I'm so inspired knowin' that it's my destiny

cuse now im going for real.
bye all the time that I cried,
all that time you hurtet me,
its over now.

______________________________________________________________________________



friends = FRI ENDS = fria slut, dom följer dej vart slutet än går.

isabelle, emma.


sorry for my future

jag orkar inte längre andas, för varje andetag jag tar övertygar jag mig själv om att fortsätta, även fast varje andetag tar på min krafter, något så fruktansvärt. jag vill ställa mig upp och gå, med mitt huvud högt upp i skyn, men jag kan inte, du tog min luft, samtidigt som du gick. jag förlåter dig aldrig.

you took my future. inexcusable. forgive me for being stupid, I wont fall for it again. I promise.






dom små sakerna svalan tar.

människorna som inte ser dom små sakerna i livet,
uppskattar det oftas inte,
som svalan som tapert försöker fånga en fluga, gång på gång
även fast rengnet öser ner och världen är som pausad.
som en låt som får dig le resten av dagen,
kom ihåg den, för den kanske räddar dig en annan dag?
lär dig komma ihåg, och aldrig glömma,
dom små sakerna, för det är dom som får dig le.


image56
somehow, you`re my different

image57      
  
                                                                                                                                                   

                                                                                                                                                                  
                                                                                                                                                   
                                                                                                                                               

ett barns fantasi



image53


om jag vore ett litet barn, skulle jag fantisera om att flyga ut ur mitt mörka rum om natten, plötsligt skulle jag befinna mig över staden, jag skulle se alla ljus som någonsin tänds i den stora staden.
jag skulle flyga igenom staden och och landa på stranden som bara jag känner till.  jag skulle bada och se solen gå upp.
jag skulle gå hem, bara för att få känna doften av dom nyutslagna blommorna. jag skulle springa över ängen och låtsas att jag svävade, jag skulle springa till mina ben inte längre kunde bära min lilla kropp.
jag skulle landa som på dun på den mjuka ängen, jag skulle ligga och fantisera om att molnen var olika världsdelar, som jag sedan skulle ta över helt och förbjuda alla världens vapen, och allt som någonsin skadat någon.

men jag kan inte, för jag är inget barn.





det här är en dikt om vuxnas brist på fatasi, jag tror att deras förmåga att fantisera försvinner i samma sekund dom blir kallad vuxna. det är fel, för alla är vi väl lite barn, hela vårt liv?

InAPlaceSoEmpty

in a place so empty, nothings seams to lighting up my world.In a place so empty I only can speak with the silnce and my darknessWhen all the hands leave me on a unknown path.I know you will follow The fog cant be to thick for me to loose you whit my sight, I will always see you.      You know I promise you, if you can promise me (L)

A pice of my story



jag ville sväva, ut över vattnet och bort mot horisonten.
sakta vidröra vattnet med min ena vinge.
jag skulle vara ljuset och älskad.
sakta glömma vad som skulle finnas i land.
glömma mina minnen och sakta bli en som bara vandrade,
sakta bli en obetydlig del av havet.

sakta skulle jag vidröra vattnet med min enda vinge,
sakta glömma och bli en obetydlig
sakta glömma,
som att vandra utan mål.
jag skulle sluta vara en ängel, varken himmel eller jord.
alltid vara en del i detta inget.



somehow it´s still you

du slog mig, du spottade mig i ansiktet samtidigt som du medvetet trampade mig på tårna genom att vara otrogen med mig bästa vän. eller såg du mig inte bara? såg inte mina tårar som saktade blandades med det blod du hade orsakat?
år efter år försöker jag desperat komma över dom sår du skapade, och dom vi skapade. dom såren som fortsatte ända in till mitt då livlösa hjärta. varje dag kommer jag fram till samma jävla slutsats

somehow, it´s still you


image45

Tidigare inlägg
RSS 2.0