FrökenGoulash

svante ville att jag skulle upptatdera den igen:P

jag försöker få det röra på sig, men det går inte!
det sitter fast som tomten i julgranen, jag vet inte alls hur det här ska gå!
hur jag än gör så går det inte.
mitt öga kommer alltid sitta fast på




DEJ!!!!!!

hon var den värsta av sitt slag, hon stod över allt och alla. hennes ansikte utåt var var lika blekt som hennes iskalla hjärta. men precis innan hon gick och la sig, varje kväll föll hon en tår som landade i fontänen i entrén, snart var fontänen överfylld och hennes tjänare tömde den helt för renovering. men fortfarande stod den vita tigern varje kväll och fällde samma tårar som förut. tillslut var fontänen åteigen överfylld och den tömdes på nytt.

hennes bleka ansikte skymdes av en blodröd scarf, alla såg hennes bleka leende och dom knäböjde, så som dom var befallna. hade dom inte gjort det hade dom blivit halshuggna eller satt i tjänst på palatset.
tronen dom bar henne på var gjord av renaste guld. en blodstrimma var målat på hennes högra sida av stolsryggen, ty; kejsarinnan hade så befallt dem. hon höjde handen och tecknade därmed halt. hon steg högfärdigt av tronen, det var ju den viktigaste dagen på länge nu, och allt rört av människan stod i brand, färger, guld och överfyllt med nyskördad föda.
hennes balans rubbades av en vindpust, och snabbt som vinden var en utvald tjänare och tog hennes hand till hon återfunnit balansen. ty bara utvalda fick vidröra hennes vinter bleka hud.

hon gick längst med folket och tittade noggrant på dem, viktigt var det att utesendet levde i symbios med det övriga palatset. ålder skulle vara hälfen av hennes, ty en kejsare skulle var frisk nog att kunna över ta landet efter hennes bortgång. kejsare och kejsarinnor fick inte skaffa barn, uppträdandet från dessa skulle vara rent. så därför gick kejsare och kejsarinnor om varandra. för kejsarinnan själv hade blivit utvald som en från folket. och nu tradisions engligt var det nu hennes tur att välja en rättmätig, på så sätt sjönk aldrig systemet, alla var av samma kvalitet. dom behandlades som adel, men i själva verket tyckte kejsarinnan att handeln med dessa adel kunde betraktas som boskap. dom byttes ut när den ena inte dög. men det var bara kejsarinnans tankar, hennes hemlighet.

- du! hennes stav pekade på en pojke som högst kunde vara 16 år.
pojken puttades fram av övriga befolkningen.
- ja, ers majestät. helgat vare ert namn. pojkens tårat började falla mot hans kinder. detta i vilken betydelse hur mäktig hon var. hon som dödat tusen man, och åter i tusenfalt.
hon hade bestämt sig, det var han, och ingen annan. tand och kropps kontroll på gick så som följande: två utav dom mest nervärderade tjänarna i scensatte ett utav dom gamlaste tradisionerna i hela egypten. när kejsarinnan eller kejsaren gett sitt klartecken sattes pojken upp på en tron bredvid kejsarinnan, nu var det sista gången pojken såg sina syskon och föräldrar, någonsin. det fanns en sägnen om att av en sådan saknad av sin syster hade en kejsare valt henne till att bli hans fru, när folket kom på detta rubbades hela kungariket och det nya kejsar valet blev fördröjt. (sakna aldrig någon, lova mig det!) att sakna någon så mycket var inte möjlgt.




snälla! kommentera å säg vad ni tycker, vilken titel ska jag ha? ska jag fortsätta på den?

kram karin kanin

Åk inte.

Du kan inte lämna mig, inte du också..

Jag är redan ensam.

Du kan inte åka, inte lämna mig såhär.

Jag fattar inte var jag ska ta vägen? Inte när du inte är här.

Om du nu måste åka, snälla berätta för mig hur jag ska göra

Hur ska jag klara mig utan dig?

Jag har alltid försökt passa in, men när det inte har gått

Har du varit den som sträckt ut handen och hjälpt mig upp mitt i fallet.

När du inte är här, kommer jag landa i tomma intet då? Och fortsätta falla?

Det finns ingen annan som ens gjort ett försök att hjälpa mig upp.

Det gör det så svårt att säga hej då.... du är den enda, som någonsin förstått mig.

Hur ska jag kunna säga hej då? När det inte kommer vara hejdå, ses imorgon?

Har jag tagit dig förgiven den här tiden? Att ett hej då har blivit obetydligt?

Är det dags att börja tänka till? Varje ord borde ha någon slags betydelse...

Eller blir jag för fäst? Borde jag sluta tänka på betydelsen av oss och egentligen lura mig själv till att vi ses imorgon igen? Nej, då kommer jag aldrig komma över besvikelsen att du inte längre står där vid skåpet. Säger hej och frågar hur jag mår.

Jag tror att jag måste säga hej då, på länge men inte föralltid.

forever be in my lonely heart. i wont forget you, I promise.
// karin

 dont be afraid to fall, i will never let you fall to the ground
//emma

Allt det jag gör, allt det jag säger. Alla svordommar som någonsin kommer ströva över mina förväntans fulla läppar. Allt som jag kommer göra, allt som jag någonsin kommer tänka. Den enda andledningen till allt detta är du. Jag tillhör dig, du är den sista pusselbiten som alltid saknas i mitt gråa, vardagliga pussel. Du är den enda färgbiten. Hjälper du mig att lägga den sista, saknade biten? Jag vill inte ha dig för att du ser ut som du gör. Jag behöver dej mer från insidan, inte utsidan.