FrökenGoulash

för varje ljus jag tänder.

väcks nya ideér till liv.

- och något annat släks.

och för varje sten jag vänder,

hittas nya kunskaper.

- och annat glöms bort

och för varje leende med tänder,

väcks nya kännslor till liv

- och nya hjärtan krossas

och för alla nya bränder

blir materia till gas

- och någon förstör sitt liv

och dina varma händer

värmer min kalla mage

- och något blir förevigt

det är träden som avslöjar det. 

mörkret som bekräftar det.

hatet som säkrar det. 

vraken till hus vars vindskivor

har förlänge sedan blivit icke existerande

och ljusspåret som blivit våldtäktsmark.

det är därför alla här, är antingen feta och lyckliga eller smala och för all framtid förstörda.

osäkerheten växer och klyftan mellan dem ökar.

låtarna på ica som får oss gå ner oss själva ännu mer,

låtarna som sitter i väggarna och skivan som aldrig tycks ta slut

statens katogorisering fick all mystik att dö ut.

och åkrarna som aldrig vill börja växa.

klackarna mot den blöta gången förstördes sakta av regnet som aldrig tycktes sluta falla.

och allt jag kunde göra var att öka takten, och åter igen.

den natten

la sig som nyvakna minnen över mig,

och jag hittade inte ut ur dimman.

kanske 

för att jag var rädd,

eller bara kall av regnet som aldrig slutade falla.

segla iväg mot nya vatten.

bland oroligheter och brist på förstånd.

för det nu vi har chansen,

att lära oss

- vad misstag egentligen innebär.