En annan gång
Det är himmelssfären och stoftet.
som gör att undren blir till.
Något som var igår, blir plötsligt idag, åter igen.
Det är då man inte kan finna sig i, att vara sig själv.
Konsten att släppa lös de andar, som omärkbart borde flyga förbi
Dagarna från igår, som rostat och inte längre kan hålla idag i upprätt position
Dagar man inser att det man gjort alltid kommer vara ett minne hos någon annan.
När det inte längre finns en sista gång.
Idag.
och det är bra.
En blir lika till sig som jag.
Rättar till sin basker lika snabbt som jag gör.
En förstår inte alls.
Det är väl charmen, antar jag.
En skrattar jag fortfarande med.
Oavsett hur osams vi skulle bli,
till avstånd från varandra.
Det är så det fungerar, livets kretslopp.
Vissa sitter fast, eller det kanske är du.
Inbillning, men En älskar. Det vet jag.
En som står för evigt nära, det kan ju också vara bra.
Antar jag
fsdr
möjligvis sekunder.
Det som skulle bli sagt skulle sägas, innan du slutade lyssna.
Det är så man gör, om någon har kritik.
En tröja växer ur.
En annan växer in.
Konsten att gå
mot något som saknar både mening och horisont.
Ord i guld kommer inte hjälpa, när meningarna är gjorda av sten.
Andra saker berör.
Andra förstör.
Ingenting
Jag har tänkt mycket på var det innebär.
Jag tycker inte om dig.
Du skriver som broar växer.
Inget.
Du ruinerar mig, engagerar mig.
ändå är det jag som är kung.
kung över livet och kanske lite till.
Inget.
Du får mig hela tiden vilja försöka.
Och sedan sluta uppenbart.
Jag är inte gammal nog.
Inget.
Du har tagit mig från en tid då jag vill leva fritt.
Huvudsak att jag är och förblir din royalitet.
Jag är en begåvning, det är så dom har sagt.
Sluta aldrig.
Det finns saker, vars materia jag inte finns till.
Men du, du engagerar mig.
Och det är inget.
sgdhfgjkl
Men lyckan som blev var också blandat med verklighet.
Vänskapen du och jag kunde utveckla till universum, var förbjuden.
Och vi valde att lyssna.
Jag kommer nog sittaoch vänta,
På att tider som nu är förbi kommer åter.
Men inte på dig.
Så jag vill säga, min vän och framtida verklighet.
Att livet, kommer inte åter.
Mossan som hopplöst börjat växa
Hallonen var bitna av den blixtkalla frosten.
Torpet stod i stort behov utav målning och kärlek. Men det var vackrast så.
Frosten gjorde att gräset krasade under stövelsulan.
Luften hade aldrig varit så klar.
Mossan hade börjat växa hopplöst på taket. Torpet hade blivit en del av naturen.
Vinet hade bott i jordkällaren i snart tio år nu. Om inte råttorna bestämt sig för att fira.
Livets hyckleri bet torpet i knutarna, nu är det jul.
När jag var fyra år.
Jag har skickat fem önskningar med posten, till samma tomte.
Hoppas han läser en av dem.
Jag önskar, tomten att du uppfyller min dröm.
Ge mig livet.
Det som jag penslat upp i tanken.
Ge mig orden så jag kan bilda berättelsen om att orka.
Den som handlar om mod.
Ge mig kraften att orka med de fel jag gör, allt för att jag kan bli bättre.
Jag önskar mig, tomten att solnedgångarna aldrig ska sluta förundra.
Att livet, ska ta slut när du levt färdigt, och inte när man slutat leva.
Ge min Farmor orken att hålla ut, till livet, möjligtvis kommer ta slut.
