FrökenGoulash

Med egendomlig humor dansar hon fram,

som en svala på amfetamin.

Hon dansar över ängen, 

andas in storstadsluften. 

På torget ser hon människornas förunderliga tecken,

de som skapar mening.

jag vet att du går i varje fotspår jag  någonsin tagit,

och de jag kommer ta.

Jag ser dig inte, då jag istället blickar framåt

men jag hör dig.

Att du försöker prata med mig,

spelar ingen roll.

För jag har inte lyssnat.

Låt mig lämna,

finnas för mig själv.

Till då jag förhoppningsvis har hittat tillbaka

till det som en gång var mina egna fotspår.

det är där du hittar mig.

för allt vi betyder.

för något

du är ringarna på vattnet.

värmen som gör mig kall. 

även fast du gjorde mig kall,

kände jag alltid din värme.

det finns vackra melodier.

skrivna om dig.

det är jag rätt säker på.

jag känner dig, för varje takt som går.

låt mig finnas hos dig,

så jag kan finnas hos mig själv

se mig, så jag orkar se mig själv.

finns här

även

när jag inte finns där du är. 

vi är olika du och jag.

du har pärlhalsband,

jag har byxor.

låt regnet falla,

låt mig känna lukten.

lukten av överkommen ensamhet.

låt mig få sova till ljudet,

av regnet som faller ned.

det första vårregnet. 

låt allt vara klart,

den nu kritvita tvätten ren,

låt mystiken falla kring mig.

låt mig, få röra vid dig.

vårnätter med måne som nattlampa,

då jag läser de sagor, jag själv har skrivit.

du och jag är olika, på hel olika plan.

viljan att lära,

viljan att lyssna.

men endå så olika. 

låt mig dansa i de salar.

där sanningen en gång funnits. 

andas in den friska nattluften med mig,

känn underbart. 

låt svala lakan värma oss.

i stunder av förtvivlan.

skänk mig din gåva,

din tanke. 

känslan av oändligt strävande,

motsägelsefulla konversationer.

poesin växer som ogräs mellan kullerstenarna.

vänta på det,

vänta på dig själv.

spring inte till dina ben inte orkar mer

ty de ska bära dig resten av livet. 

låt molnen få dig inse

att livet kommer åter. 

när kraften att andas tycks ofattbart långt borta.

när de mest dramatiska uppenarelser verkar obetydelsefulla.

ger du mig kraften att andas.

orken att finnas till.

du gör det de verkninglösa magiskt.

mörkret, betyder att ljuset aldrig är långt borta.

det du lärt mig,

kunskap för att leva ett liv.

en ofattbart magisk gåva.

ärliga ord,

hos en ärlig dotter

det finns ett hjärta.

någonstans i dig.

ensamt och bortglömt,

precis som du. 

bortglömda cirkustoner,

som du. 

du letar efter svar,

när du inte ens ställt frågan.

 du tycker att kontrasten mellan svart och vitt suddas ut.

och blir till grå.

precis som du

när det är du,

som håller i suddgummit. 

förlåt att jag sviker,

vi varje ögonblick vi har.

mina ögon glöder

för så har det alltid varit.

när jag inte känt glöden inom mig.

har jag alltid funnit den igen i spegeln.

alltid,

har jag påmint mig själv om att leva,

nu och inte imorgon.

det är därför jag måste lämna ofullständiga strofer.

utan någon som helst anledning.

så länge mina ögon glöder,

kommer livet finnas i mig. 

du är ett intetsägande eko...

av mina andetag