FrökenGoulash

There are so many ways that you can up reach death, Without dying, for real.
And there is so many ways, you can live, without experience life.
And there fore you must do what you want, without dying while living

du mindes kärleken,
långt där inne dig
du var beredd att ge upp livet
för att uppleva verkligheten
om än bara i ord
bara för en stund

lakan låg på golven, som var nyskurade
och plötsligt infann sig skenet av ditt förflutna
i golvplankorna så blanka.

oförståelse i din blick
du kände inte igen dig
i en verklighet som du önskat dig
önskan blev förfallen och verkligheten oväntad

hårtesarna föll ännu längre på ditt ansikte
och du hade inte längre orken att ta bort dem
du som förvisade verkligheten

det var förnst jag såg mig i dina ögon
jag förstod vem jag egentligen var.

det är lukterna jag saknat
tankarna jag lämnat
stigarna jag låtit växa igen

jag bröts i allt mindre bitar,
till jag hittade tillbaka till stigarna igen,

sluta aldrig kämpa för drömmar,
sluta aldrig uppnå dem
sluta aldrig hoppas,
för det är då
du slutar leva

det var musiken i mina öron, som fick mig våga.
våga det som jag skapat
för så länge sedan
orden som inte hördes
orden som påverkade, mer än vad innebören borde.
allt som jag gjorde, de fotspår ni ser mig efter
men med egen evolution har jag lyckats växa
växa till den blomma jag egentligen var.
slutat skämmas för det jag kunde, det som gjorde mig till jag.
jag går fortfarande på skolgården ibland, och det är samma löv som faller.
jag faller inte med dom, inte längre.
för jag vet, att sommaren kommer åter.

det är fortfarande orden som ekar i väggarna.
slottsalarna som vi levde i
i guldet har orden fastnat
och  det är så, jag inte kunnat lämna dig
framtidsfanatsier har skapat hål och hopplösa nätter.
för utan dig, blir huset så stort.
vi skapade en dröm tillsammans, men orden flöt sakta förbi i bäcken som
vi badade i.
orden blev för tysta
vi viskade våran kärlek,
tystare och tystare
till vi,
inte hörde varandras viskningar
och änglarna hämtade dig åter.

det känns som det är sju år sen nu, vi kände varandras värme.
jag tror det var när snön låg kall
och vindarna kröp ännu närmare kring knuten
när kylan gav oss den värme
vi behövde, för att överleva

Ðet finns inget att säga
allt är redan sagt
Minnen som gått förlorade
skeppen som aldrig kom fram
det är gjort
Allt blir så tyst
när livet rundas av
då uppgifter tog slut
och svaren redan sagda.
När tomheten blir övertagande
slut som tar sig närmare
med stromsteg
Som de sista skeppen förliste i.

jag lät regndropparna sakta falla mot mitt ansikte.
vädret bara yttrade sig mer
livet öppnade sin storhet
och plötsligt blev jag liten
lite mindre än igår

det var tre korta ord.
som ändå skadade dig så hårt.
det var nog varken meningen eller sanningen.
men vi hade inget kvar,
för allt hade fallit sönder
svaren snuddade min kind och flög vidare mot ingenting.
sedan var allt som förut.

det finns vissa stunder,
i en varelses liv
då han kan ta till sig
storheten
som vi  andra missar,
varje dag.

Jag har burit på så mycket,

och livet tycktes tynga det på mina axlar
ni hjälpte mig bära på vägen som tycktes verka heligt i våra ådror
ord som skapades, av himmelska känslor, vackra som vingarna ni hade
Och som minnena ni bar
Alla frågor som ni alltid haft, men frågorna fattades
Vi kompletterade känslor så vi slutligen kunde bli hela
Tillsammans
Saknaden faller sakta med vingarna som lyfter mot ingenting
Lycka
Det är vad ni betyder för mig