Outkast 22-02-2011

Har jag berättat historien för dig?
Den om svalorna som alltid flög mot vinden.
Den om prinsessan som alltid blev ett andra val.
Historien om elefanten som hade stora öron,
och med hjälp av dem, vidgade sina horisonter.
Även fast alla sa att han var inget värd.

Historian om prinsessan som aldrig var vackrare än någon annan.
Historian du alltid påbörjar varje gång du sätter fingeravtryck på vita blad.
Kroppen som aldrig var nöjd.
Varelserna som var de minsta - men också det störtsa som någonsin existerat.
Varelserna som tillslut genomförde kampen som gjorde att de själva dog ut.

Har jag berättat den historien för dig?

Set me free.

Jag sorterar allt i burkar.
Rätt eller fel.
Mycket i en stor och lite i den lilla.
Jag ska få plats med alla beslut och alla frågor, i den minsta burken jag har.
och ingen burk i världen skulle räcka till.

- Jag har mått skit över detta. Länge, tonårsaktigt, naivt, överlagt, moget. Det är dags. Det är länge till jag kommer få barn. tio år vore inte konstig. Vad är det värt att amma sina barn, tio år av detta? Tio år till?

I min student mössa står det att jag har världens största böst Tre år av gemenskap och jag var inget mer. Om killen fick beskriva mig med tre ord sa han; Världens största bröst.
Mina isblå ögon, mitt leende, inget annat betydde något.
Jag är inte mina bröst.

Vad jag önskar av dig. (Då regnet bryter ljuset)

Jag önskar att regnet bryter ljuset. På det mystiska sättet som får mig känna mig lugn, att mörkret är på väg. Men just nu. Finns bara harmonin.

Jag önskar att vi, som förut. Kunde ligga bredvid varandra, klappa takten till våra pulser. Till det sista ljuset brunnit ut.

Jag önskar att jag kunde gå i mina röda träskor. Till livet brunnit ut. Att vad som än hände, skulle jag bära nyckeln till att ställa allt till rätta runt min hals.

Jag önskar en värld utan speglar. Så jag kan se mig själv för vad jag är. Inte den jag ser ut att vara.

Det är vad jag önskar av dig.


Utkast: Feb. 3, 2011

Jag vill bara ligga bredvid dig. En gång till
Fast det inte finns något som heter så.
Behovet av det som saknades för en vecka sedan och nu.
Men det som var det enda som fanns just då.
Tomheten av något som aldrig funnits

I want to see the beauty.

I want to feel the smell from the past.

See both part of the road that we were supposed to walk upon.

For a long period of time.

I want to see the beauty.

In an eclipse of your eye.

De sex senaste sekunderna

De har berusat mig.
Fått mig falla sönder.

Och byggts upp igen under symfonier.
För att sedan falla sönder lika underbart.

Likgiltigheten är det som betytt allt.
Jag skapade tomrum med en bubbla runt om.

Jag behövde vara ifred med andra människor.
Glömma vad som fanns utanför stadens murar.

Det är för allt detta, de sex senaste sekunderna gått mig förbi.
Toxikerad och ruinerad skapar jag min bubbla.

Det är värt allt jag förmår

Utkast: Feb. 1, 2011

Vi gömde undan solstrålarna.
Glömde att de fanns ungefär samtidigt som vi la dem längst där inne i skåpet.
Jag la livet i dina händer, och hjärtat i mina egna.
Jag glömde också, att tiden som rann förbi mina händer, var den tiden som var till för mig.
Jag har levt i avsaknad av mig själv.
Och under tomma skal gömt mig under tiden regnat fallit som ihärdigast.
Förlåt för de stunder jag valt bort mig själv.
För de var ju trots allt de stunder, som var vi.

RSS 2.0