FrökenGoulash

Molnen
Gruset, 
Ljudet

Lögnerna som grep om mig som en sval sommarkofta. 
Sommarhettan som gjorde oss oförstådda. 
Låt andetagen från hjärtat smälta samman med ovisshetens solnedgång. 
Tillgång genom offentliga berömmelser gjorde Jesus berömd. 
Så är det nog med alla. 

När du känner att du kan. 
Då tiden antagligen stått stilla allt för länge,
Förväntan har sinat och tindran i mina ögon har dött ut. 
Då var enda molekyl i min kropp säger att slänga mig ut i mörkret,
Jag vet att du står där nere, fånga mig
Du lägger dig öppen för mig, jag kan börja när jag vill.
För sent
Du som i förhållandet inte har rätt att äga mig, gjort din önskan offentlig.
Jag blir stel, för du paralyserar mig.
Låt mig, slappna av i din närvaro, så jag kan visa dig.
Kvällarna vi var i samma folkfyllda lägenhet, men bara fanns för varandra. 
Sedan dagen. Dagen som gjorde detta möjligt och omöjligt, sedan dag ett. 
Fånga mig nu, 
Innan jag springer av rädslan för din paralysation 

Det är färgerna du målar med.
Värmen från fönstren,
Som får ångan från ditt te,
Bete sig som ofrivilliga själar.
Som kapslas in i tavlan du målar.

Där städerna slutar och evigheten tar vid. 
Då enigheten öppnar himlasfären.
Då tystnaden säger som mest, och bli ett värdigt hejdå. 
När våren dansar på blomsterbeprydda, flygande toner. 
Utan destination
Utan förståelse, sitter det ouppklarade vid kanten och försöker komma in. 
Lyckan återvände på vägen och plötsligt kunde det underbara nå. 
När regndropparna möter ängen, tiden då lugnet föds. 
Plötsligt, återvänder jag.