musiken i mig
cymbalerna ekade i rummet.
och plötsligt stod tiden still.
allt jag gjorde gjordes i vakum
och jag kunde inte längre älska
för jag hade inget att älska kvar.
när cellons toner fyllde rummet,
togs tankarna ifrån mig.
ingen människa fanns kvar i mig
jag var bara ett tomt skal, fyllt med ingenting.
flöjtens vackra toner, tog mig tillbaka.
tillsammans skapades symfoni.
kom tillbaka, låt det inte göra så ont
du kom aldrig och städade upp det som fanns kvar av oss.
du försvann förevigt
för att aldig komma tillbaka.
du gick
och skapade stora tomrum i våra hjärtan
helt empatilöst.
för att aldrig mer återvända.
spillrorna som finns kvar av oss.
kommer aldrig att växa till ett igen.
vi kommer nog alltid finnas där du lämnat oss.
om du någongång kommer tillbaka.
du kommer tillbaka till det du lämnade va?
när stormen sviker
det regnar, och livet jag lever just nu, är i mina tankar. allt är mörkt och jag vet att det bara är början, början på något nytt.
jag har alltid kunnat förlita mig på, att stormen kommer gå över.
allt jag kan göra, är att titta ut på stormen, som sviker mig.
med en sista tändsticka
jag tänder en brasa
för att söka den värme
som skänker mig trygghet
för att försöka
hitta mitt sista hopp
med en sista tändsticka
att lyssna till tystnaden
jag ser dig, men allt omkring mig låter så högt att jag inte kan höra dig
jag vill veta vad du vill, höra vad du säger.
men mitt liv konsentreras på det omkring mig,
jag tror jag är påväg att lämna dig.
