FrökenGoulash

Nätter då shirazen strömmat genom mina ådror som mest.
Det är det jag kommer komma ihåg.

Sättet vi kunde göra timmar till dygn.
Jag kommer alltid komma ihåg de tider.
Vi fortfarande var unga.

Ditt sätt att välkomna morgondagen.
Vårt sätt att välkomna livet.

Det finns minnen kvar.
Inte bara hos mig, utan också i varje fotsteg du satt på jorden.
Och det är många.

Några fotsteg har betytt mer än andra. Alla dessa har lett fram till födelsen av sorgen, gråten och överlevnaden. Men allt har varit värt det. Alla dessa par skor du gått ur under din resa på jorden.Jag älskar dig för det.
Du går inte längre, du flyger. Lätt och helt utan smärta.Hur vi visste, utan att tala. Hur lite vi egentligen förstod, av vad som är liv efter döden.

Och jag tror, att det för att man som gammal skapar vattenfasta minnen. Doften av bullarna, doften av garderoben jag gömde mig i som barn. För det är över nu, varken du eller jag leker ju kurragömma längre. Koppen du gav mig kaffe i, i smyg. Det var bara du som skar mackan åt mig så. Bara du som lärde hur man spelade poker men insatser av gelé lejon huvuden. Hur jag var sjuk, och du var sjuk med mig.

 Men jag minns, och det lever i mig.

Det finns många historier som denna. Nattens klarheter som skrivits ner, både på livets minne och på papper. Men denna historia skapades om dagen, så fåglarna sjöng som högst, och livet var i puls.

Jag skulle värma ditt hjärta till det inte längre var kallt. Jag skulle skapa sig möjligheterna, som slumpen tyckts ha lämnat utanför.

 

Dom sa att jag var sjuk.

 

 

*

 

Spegeln bekräftar det som huvudet hela tiden trott. 25 * 4 = 100. Allt för att få bort rösterna ur huvudet. Allt för att åstadkomma något. Att bli är att vara. Vatten för att låta de insida problem rinna ur kroppen. Rensa så jag kan känna våren inom mig. Låta värken vara ett tecken på, att man snart har lyckats. Känna hur hjärtat slår hårdare i takt med det som händer på utsidan av mig.

Allt för att få livet förstå. Tankarna på de som har det som värst. Och de som har de betydligt bättre. Förhoppningar, för- hopp. Lugnet som infinner sig är det jag hela tiden strävar efter. Strävan efter att bli trött.

En samtid som förstår. Eller före-står. Medvetenheten skapar blindhet mot de som inte är drabbade, för det finns ju hjälp att få. Eller så gör det inte det.

Den största räddning innesitter man själv. Ingen annan kan hjälpa dig med det. Bara locka fram det ur dig.

 

*

 

Jag älskar livet, solen som hela tiden gör sig påmind. Hösten som alltid kommer med den färg som snart tas ifrån världen. Kampen om njuta den korta stund.

Det kalla vattnet som rinner över ryggen, kalla vattnet som rinner ner i strupen, början på en välförtjänt vila.

Det gör ont i mig.
Att ständigt vara den som håller uppe.

Vara den som hela tiden måste påminna om verkligheten.
Jag försöker. Och ingen tacksamhet visas i dig.

Det spelar ingen roll.
Hur stabil du må vara, eller inte.

Jag försöker så pass att livet rinner mig ur.
Så mycket att mitt hjärta blöder.

Du finns inte längre i mig.
Det gör mig inget.

Det som gör mig något,
Är att du låtsas.

Med förblindande skönhet som vi,
Tror alla att magin de ser är på riktigt.

Men vi dog för länge sen.
Och det gör inget.

Men sluta låtsas.
För inget finns kvar.

Var inte den som inte är.
Var det som är verklig.

Jag vill inte leva i den empati,
Som du försöker skapa mellan oss.

Det som hänt spelar ingen roll.
Så länge det som finns kvar är inget.

Låt mig.
Springa över de ängar som alltid stå i blom.

Låt mig.
Göra det själv.

För jag
Tror dig inte längre.

Jag skulle hellre leva i ett rum med mördare än utan dig.
Hellre en kniv i hjärtat, än en sekund utan dina andetag.

Nattens mörker gör mig inget, men utan ditt ljus är jag tillintetgjord.
Jag skulle kunna leva i oändlighet i dina ögon.

Hjärtslag.

Det sägs att med rätt ord kan man skapa magi.
Ett fönster som öppnas och sedan stängs, om och om igen till de molekyler som skapats,
Har skapats till något otroligt.

Det sägs att med rätt sorts kärlek kan man förändra världen.
Men världen kan lik väl förändra kärlek.
Med ingen typ av ånger.

Det största som vi innesitter, är fröet som ger kärleken liv.
Men det är inte vi som har förmågan att få den växa,
och överleva.

Jag skapade världen genom de bilder du gav mig.
Jag behövde inget mer.

Stressen som skulle komma
Skulle ta min lycka ifrån.

Att följa hjärtat är.
Eller de två man innesitter.

Jag kan inte följa,
eller göra det som folk känner att jag borde.

Livet är kort,
och jag försöker göra så mycket av det jag kan.
Allt vad det innebär.

Vi har nog sett varandra förut.
Utanpå, innan på. Vi har mötts på olika plan.
Kontinuerligt innan vi träffades i de fysiska banor som bekräftat de vi så länge tänkt på,
Hur hälsan kan påverka någon annan.
Inbjudande verkligheter, men ändå ta modet att stanna där man är just nu.
Precis där man är, och i samma andetag som förut.
Ödet är komprimerade sannolikheter. Under ett fåtal sekunder.

Men vissa människor kan man fylla ett konstant samtal, år efter år.
Men svårt att fylla en minut med någon annan.

Med dig dricker jag.
Och blir hel.

Helheten som vi alla strävar efter.
Men bara om man är två.

Tvåsamhet som skapar slut,
Slut på något slags beroende.

Beroenden som aldrig stutar skapa.
Möjligheter för de som måste gå vidare.

Vidare mot andra läxor,
läxor om livet.

Livets som i dödens svarta vrår förtvinar.
Förtvinar genom evighetens fönster.

Fönstren vetter mot livet,
Men inte vad som finns innanför.

Innanför klänningarna i garderoben
Hittar du,
alltid vad du söker.

 

Det var kallt den natten.
Råttorna som dansade balett över trägolven.
Stegen från deras små fötter uppfattades som elefanter på vandring.
Kylan och frosten smekte alla dörrkarmar i hela universum. Detta gav upphov till värme.
Värmen till varandra.

 

Det ligger som ett nät över mig. Som inte försvinner för än jag försiktigt nystat upp det. Den ena tråden starkare än det andra.

Livet kommer efter varandra. Vad du gör spelar ingen större roll för världen. Men en större roll för dig.

Livet ger dig en chans att leva. Du har en konstant chans att förändra dig, och din storhet. Verkligheten kommer flera gånger överraska dig. Och du kommer flera gånger överraska verkligheten. Genom repriser skapar din kropp nya förmågor att fortsätta leva, eller överleva.

Det var kallt den natten.
Råttorna som dansade balett över trägolven.
Stegen från deras små fötter uppfattades som elefanter på vandring.

Kylan och frosten smekte alla dörrkarmar i hela universum. Detta gav upphov till värme.
Värmen till varandra.