kvällsro
Jag hoppas att du hoppas, lika mycket som jag.
Jag hoppas att du väntar.
Att det känns som år, fast det bara gått minuter.
Att varje steg du tar på jorden, på något sätt kommer leda oss till varandra.
Att vi kommer träffas, på alla sidor av livet.
Jag hoppas.
Obarmhärtigt.
De minnen vi har och de vi ofrivilligt skaffat, kommer alltid lysa på den väg jag borde välja.
Både med hjärta och hjärna.
Jag hoppas att vi kan skriva vår egen poesi någon gång. Du och jag.
Att jag aldrig ska behöva välja, men att det självklara valet, alltid ska vara du.
Dagens Ord.
Jag har valt att lämna.
Så många, otaliga gånger.
Ofta, under sammetslena förhållanden.
Jag ville aldrig lyssna. Inte ens på mig själv.
Aldrig genom evigtiden, ville jag stanna upp.
Jag har alltid tänkt medan jag sprungit.
Inget mot dig.
Det är en lustig känsla.
Hur slutet kan komma före början.
Hur naiv man kan vara. Trankilt naiv går man hela livet genom korridorer.
Utan att erkänna något.
Men känna desto mer.
*
Jag har varit dum, men ärlig under hela tiden.
Jag vet inte, om det är det som begärs av mig.
Jag älskar. Varje sekund av livet.
Men jag faller med löven som nu inte längre sitter gröna på sin gren.
Jag ligger på marken. Där dem vid.
Om detta är just pågrund av det faktumet att det är höst, kan jag inte svara.
*
Jag misstolkar inget – och det gör ingen annan heller.
Men att finna sig i en utsatt position, där livets vidunder sakta växer upp
Är skrämmande, när du själv inte valt att sitta där.
*
Inget mot dig,
Men det var du som satte mig där.
z
jag vill spara dessa minnen.
måla dem i vattenfast komik.
jag vill minnas. hur livet gjorde oss kära.
och hur möjligheter växte till liv.
x
Våga ge efter
Våga se efter.
Låta allt gå i vågor.
Låta sig ta tid.
Överleva att Leva
och vart vi kom ifrån.
när allt detta ska vara över.
det är det nu.
inte för att du vet om det.
eller för att du inte har någon makt över mig.
det har du ju.
du fick mig ju göra allt det där,
som jag egentligen aldrig ville.
jag vill inte slå dig till marken.
eller se oss försonas.
jag vill bara vända om. och gå.
det är över nu.
inte några bojor som ständigt håller oss kvar.
dom har förlängesedan rostat.
-de band som skapades, klipptes samtidigt som jag slutade bry mig om att orka.
det är bara jag nu.
det skrämmer mig inte.
för jag har ju mig själv.
och det är allt jag behöver.
för att överleva att leva.
Tänk En Gång Till
Den här är till dig
Jag har saknat. Så oändligt.
Älskat, under nätter då jag varit som ensammast.
Då du borde varit hos mig.
Funderat och missat de magiska sekunderna under solnedgångar.
Jag.
Levde aldig genom dig, men alltid genom dina ögon.
Tappat det som borde varit jag för en livstid.
Låt mig aldrig fundera.
Det liv jag planerat för mig och min framtid.
Slukades som eldlågor av dina planer.
Och min framtid blev till kol.
Jag har aldrig slutat hoppas.
På att du ska följa mig.
Igenom evigheten.
Jag kan inte säga om jag är sårad.
Eller ens träffad av det som hänt.
Men jag minns. På det som borde funnits.
Det som fanns inom mig.
Men ingen annanstans.
♦
Jag gömde texterna för dig.
Inte längre.
Drömmarna som var vi.
Bortglömda i en låda kommer dom ligga.
För att samla ett damm av ovisshet och klarsynthet.
