FrökenGoulash

Du kom i otakt med livet.

Helt enkelt.

Det som var igår, vännen.

Allt det som vi är kan leva på idag.

Var igår. Vi dog under natten. Eller tidigare än så.

De säger att poesi finns i dina sår, men jag kan inte hitta dom.

Jag står fortfarande upp.

Spring med mig mot horisonten.

Snurrande på höstängen, som barn.

missa inte livet, för att du står i minnen.

du var inte ett kapitel i mitt liv, inte ens en parentes.

brinnande klippor.

hösten övertygar mig vart jag ska vara.

Kärlek är inte bunden till tid.

Vi skapade livet genom varandra

jag vet inte vad du tror.

men för länge sen var vi något gemensamt.

vi kan se tillbaka på varandra med nostalgi.

vi har den hatkärlek som behövs för att vi ska överleva.

Jag har en kopp te på min bok om vatten.

Levande vatten.

Jag har lite ont i huvudet.

Litterär melankoli, skulle tanten i morgonsoffan säga.

För många ord och böcker, som bara paserar förbi.

I fullständig tragedi.

Det handlar om angelägenheter, lilla du.

Det som gör dig till du.

Somliga planerar, och andra bara blir.

Somliga tycker, och vissa bara är.

Du försöker precis så pass mycket, att det ska bli märkbart.

Knappt så det syns.

Men jag ser,

Ingen vill vara som du.

Tröjan blir alltid för liten.

Redan efter två eller tre år.

Jag är ämnad för större ambitioner.

Oftast i andra färger.

Jag ser inte längre logiken i andras ansikten.

Jag är äldre än mig själv.

Människor försynta vision om förändring.

Jag vänder mig hellre till visheten i parken.

För ett halvår sen började tröjan krympa, märkbart.

alla de brister i det du sa, och aldrig tog ansvar för.

Välkommen till ett misslyckat försök i vuxenlivet.

Antar att jag sprang om dig

Och att din tröja passade, för resten av ditt liv,

på skolgården.

Sommaren, vattnet och evigheten.

Ensamhet och en  mystisk melankoli

och kanske ett svek.

Nya miljöer ger nya chanser till nya männsikor.

Ge mig en chans att vara

kanske någon.

Jag är aldrig hälften, jag är allt.

Ta mig aldig för vem jag är,

men inte heller för givet.

Prata inte med mig

dansa hellre med mig,

jag är ingen oarlig romans.

Ge mig en chans att

Vintern, isen och evigtiden.

Fortarande en ouppklarad melankoli, en kappa över snöns isande axlar.

En sista förklaran av toppen av min förmåga.

Jag finns.

Du vet inte,

inte en aning.

En akademikers mardröm som du fantiserar om att bada i.

bada i melankoli, tragedi.

Fantastiskt.

Jag har en sköldpadda, den heter Hugo.

Jupiter gav Mars blickar som besvarades.

Sen en dag dog det ut.

Idag är det fryst vatten på båda planeterna .

Fortfarande lika obesvarade, oförklarade.

Horisonten för gåtorna närmare solnedgång, gåtor i framgång.

Ge mig chokladbananen så jag kan åka hem

Jupiter följer Mars i repallerande rörelser, reagerande. 

Mars lämnar inte Jupiter för en sekund, alltid för att tjäna.

Mars kastade inte sten på Jupiters fönster den kvällen,

fast hon tänkte,

många långa mijloner gånger.

Mars saknar Jupiter.

Jag vet att du höll min hand

Det tog tid för mig att bli trygg.

Jag dansade i ljuset av ett gatlyse vars stad jag inte kände till.

Jag var barfota på en asfalt som luktade magi.

Jag var livet.

Och livet var jag.

Tröttsamhet blandar med en förundran av förmågan att bli frisk.

På resan vet jag vart jag hör hemma, vem som är hemma.

Ju längre bandet av gummi sträcks vet jag.

Det sträks för varje steg jag tar.

Låt mig utnyttja tiden,

men låt inte tiden utnyttja mig.