när du får mig glömma
att ha dig nära, och höra din röst.
gör så att all världens under bleknar och förtvinar.
i din rösts närvaro, är jag skyddad från världen.
att vara konstant nära dig får mig leva
och glömma det som finns bakom mig,
det aldrig kommer lämna mina tankar.
att leva bredvid dig får mig leva. på riktigt
sometimes when I go trough panic.
som ett liv utan mening
jag måste stressa
till ett mål som egentligen inte finns
jag tar ett försikigt steg ut i verkligheten
för jag vet, att den kommer ta mig med storm, och jag har ingen broms
jag vill inte uppleva världen, för jag trivs så bra i min egen.
att uppleva världen är ännu ett steg mot helvetet, eller himmlen.
jag vill bara ligga här, och låtsas hoppas
jag kommer aldrig förstå
väntan blir till hopplöshet
untill the end of time, you said.
your end of time, or ours?
jag väntade så länge på vår tid, då isen som vi la våra kännslor på, för att vänta
till våran tid kom, hade känslorna smält med isen som förvann, och ångade upp
så långt att vi inte kunde ta tag i den igen.
vi blev främlingar.
och tiden gick sakta, och frågorna las på hög, vi pratade inte längre, den fanns ingenting där.
jag tror att jag fortarande var kär, för att vi aldrig fick vara det tillsammans.
dom få orden du skrev, väckte bara frågor, som jag aldrig ställde.
livet jag andades, var inte längre i väntan,
utan i hopplöshet.
ömhet och konflikter
du rimmar på ord
som egentligen inte finns
det jag läser av dig
har jag läst miljontals gånger förut.
men då var det inte du som skrev orden.
jag sätter mina ord inte ett dugg högre än dina
men jag har inte samma tankar som du
vi, är så långt borta från varandra.
du sa att du var någon,
för att ingen annan kan säga det åt dig?
eller för att du är säker på det själv?
har du en känsla jag aldrig upplevt?
eller förstår vi inte varandra?
jag hatar nog dig, men kärleksfullt.
för våra tankar går nog ut på,
att krocka med varandra.
så vi kan bilda en uppfattning,
om vad ömhet egentligen är.
det finns en tanke
mina tankar krestar kring en ofullständig kärlek.
jag lever ett liv, så långt borta från mitt eget.
kom tillbaka, låt det inte göra så ont
du kom aldrig och städade upp det som fanns kvar av oss.
du försvann förevigt
för att aldig komma tillbaka.
du gick
och skapade stora tomrum i våra hjärtan
helt empatilöst.
för att aldrig mer återvända.
spillrorna som finns kvar av oss.
kommer aldrig att växa till ett igen.
vi kommer nog alltid finnas där du lämnat oss.
om du någongång kommer tillbaka.
du kommer tillbaka till det du lämnade va?
jag älskar dig
jag tror du sa detsamma,
medan piskslagen sakta åt upp min hud,
jag älskar dig.
OBS** tat lungt påhittat =)
tårar för vackra för att dö ut.
men allt som blev var ett liv i besvikelse.
något som aldrig riktigt fått levt ut.
jag kan höra mig gråta, när jag egentligen inget hör.
se mig själv gå under,
du skapade tårar, för vackra för att dö ut.
för tårarna du skapat, är du.
(*oseriöst*)
hemligheter
det lyser upp en värld som jag inte tidigare sett.
ljuset avslöjar hemligheter som ingen annan tidigare sett
som om något i hemlighetens tecken ska fallna i ljuset av männskligt liv.
om vi bara slutar att leva, bara för en sekund
så världens alla hemligheter, kan få finna ro.
vi förstör och utnyttjar så mycket, att vi förstör det som en gång skulle kunna rädda vårt liv.
en värld lång där nere
jag vet att det finns en liten värld där nere.
någonstans i dig
där vi fortfarande finns
och där du fortfarande tänker på mig.
jag vet att det finns en värld, långt där inne.
som fortfarande väntar på att få höra mig säga
dom tre oträffbara orden
jag vet att det finns en värld långt där under.
som bara väntar på
att jag ska se dig igen.
och det gör jag
har alltid gjort
men du?
aldrig mer, att världen
kommer leva kvar,
jag vet att det finns en liten värld, långt där inne i dig.
som, faktiskt, föralltid kommer sakna mig
OBS, vill påpeka att denna var rätt oseriös puss karin
mua
jag kan nog allt, ibland när jag vill.
men just nu, vill jag bara leva
(ps ville bara publicera bilden =) )
växten som vägrade leva.
jag gav den vatten, jag gav den allt.
jag gav det ny jord, en ny grund att stå på.
men den tog inte emot min tillgivelse
och den vägrade se den hjälp jag gav den
den ville inte leva, och bestämt sig för
att nästa dag, inte skulle bli bättre
att nästa dag, skulle bli lite sämre än denna.
rötterna dog sakta ut,
och näringen kunde inte längre nå upp till kronan
för varje dag slokade blommans blick, ner mot marken.
det finns en vän
men vi pratar aldrig.
utan tystnaden får oss att förstå.
det finns en vän.
vi älskar nog varann
och tystnaden,
gör kärleken sann
det finns en vän.
han är nog mycket som jag
leker med livet
lite för var dag.
det finns en vän,
men vi pratar aldrig.
den är vacker ikväll
Den är vacker ikväll.
Det har den alltid varit.
Även när det har varit svart.
Himlakroppen speglar Tellus
med en glans Tellus egentligen inte förtjänar.
Vackra ord skapar stjärnor på himmelen.
Vackra sagor bildas i stjärnor,
Som tolkas av oss på jorden.
Som bildar nya ord,
Som blir till stjärnor
Som bildar tankar
Som bildar nya ord.
Kanske att våra ord
Skapar himlakroppens glans
och ger mänskligheten en chans
vägvisarens val
jag tog den korta vägen, för att komma fram snabbt
den vägen tog mig cirka fem år att slutföta
den vägen, var det sista vägen jag skulle någonsin gå på.
du våldtog mig med ditt svek, och du hade mig fast
om hur ett smart val bara kan gå i krasch,
om hur en tillsynes kortväg kan ta flera år, att lämna bakom sig
när första snön faller del 1
när första snön faller, kommer jag stå där. och uppleva det förflutna
när kylan tränger in i min ofläckade kappa, kommer livet komma tillbaka
när livet som jag lämnat kommer tillbaka nockar det mig till marken, med ett enda slag.
när tåget sakta rullar in på sin för alltid slitna räls. kommer jag tillbaka och inget kan stoppa mig
så som det alltid varit.
this is how a heart breaks
you showed me a world of pain that I had never seen before.
the scars will always remain after the world you kindly showed me.
I never knew someone like you, you were the first of your kind, or is it only you left?
maybe, you are a lonely species on your own, aint that hard?
every day you teach me, this is how a heart breaks
love, may just be in one person, and if you miss that train, you cant get it back.
