reflex

jag ser att du är inne, av en ren reflex loggar jag ut för att vara omedveten om din närvaro. du pratar inte med mig längre - vart fan har du tagit vägen? jag vill inte känna av den sarkasriska kännslan av att inte du ser mig. jag hatar oss för det. det fanns aldrig något riktigt oss, eller hur? jag hatar oss för det. jag ville påbörja mitt liv. du skulle inte vara där, det skulle bli underbart. jag hatar mig själv för det. jag borde inte tycka så, jag vet, men jag har aldrig älskat dig. du har varit i min tillvaro nu, i all min eviga tid. du har aldrig kunnat acceptera det. fan ta oss för det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0