bara rost

jag försöker, jag lovar, jag försöker så hårt att armarna snart är på sin bristningpunkt.
men när jag stod på botten som inte verkade finnas i fallet, och tog tag i den kedja som skulle ta mig upp, rädda mitt liv, föll kedjan i bitar
i mina händer, det var bara rost.
jag föll ihop på marken och hörde det öronbedövande ljuden från min värld, som sakta föll samman, bit för bit.
så löjligt sakta att jag kunde höra varje detalj for ner mot marken, och ekot som förstörde min tillvaro, jag orkade inte försöka mer. rädd för att misslyckas, att allt skulle falla ner till rost i mina såriga händer.
jag tittade upp, i ett desperat sökande på ljus, bara mer rost i mina händer. det föll ner som snö från himmelen.
allt det som jag någonsin trott på, ljuset, min värld och min vilja att leva. allt var bara rost.......


image54



I hoped for somesort of a different, but it´s just the same

Kommentarer
Postat av: Hon, du vet..

I will be the chain that will hold you up, forever.

2007-06-29 @ 11:36:15
Postat av: Jag, :)

Finns där nere och kämpar med dig! :)

2007-07-01 @ 23:22:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0