sometimes when I go trough panic.

jag kan sitta i timmar och forma ord
som ett liv utan mening
jag måste stressa
till ett mål som egentligen inte finns
jag tar ett försikigt steg ut i verkligheten
för jag vet, att den kommer ta mig med storm, och jag har ingen broms
jag vill inte uppleva världen, för jag trivs så bra i min egen.
att uppleva världen är ännu ett steg mot helvetet, eller himmlen.


jag vill bara ligga här, och låtsas hoppas
jag kommer aldrig förstå

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0