lite flum, i väntan på päron

jag trodde att lyckligt var ett slut, när det egentligen bara var början
jag trodde att ett evigt liv var målet, när det egentligen var vägen till perfektion.
jag trodde att vi varade för evigt,
när det egentligen gick över på en dag.


när solens strålar plötsligt tar slut, slutar verka på min bleka hud.
var ska jag finna det som gör att mina grenar kan fortsätta växa och hitta nya vägar.
när blanden blir allt tyngre på mina armar och jag tappar dom som tankar, ett efter ett, gren efter gren.
när rötterna inte längre kan uppfatta det som sker, och tappar fotfästet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0