när något

jag dricker jucie direkt ur paketet, för jag hoppas att du ska säga åt mig.
men din röst har försvunnit.
jag ropar hallå, så högt att syret nästan går ur kroppen på mig.
men jag får til svar är eko, ekot av mina andetag mot tomheten.
avstånd genom evighet

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0