ros

jag gör vad jag blir ombedd att göra.
jag är den jag blir omedd att vara.
mitt hår är och förblir förändrat.
spegelbilden är aldrig den samma,
alltid något annorlunda, alltid något nytt.

vattnet som speglar en människa jag alltid varit,
men aldrig någonsin riktigt känt.

färgerna som jag borde varit, ligger längst in i garderoben,
som minnen av ett så långt borta.

en dag, såg jag en ros som höll på dö ut, jag tog fram mina färger igen.

fattar ni?

Kommentarer
Postat av: emma

Ge mig några läsningar till så ska jag svara på om jag fattar eller inte :) lite för trött just nu...

2008-04-08 @ 22:42:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0