varför

varför la vi oss aldrig på ängarna vi lekte på som barn?

varför kände vi inte minnena, långt inne i våra kroppar?

varför lät vi de allra vackraste tiderna försvinna,

varför höll vi dem inte kvar?

kommer du ihåg, när vi sprang i parken,

av ingen anleding alls 

månen lade himmelska skuggor över oss,

och vi kände evigheten.

varför kommer vi inte ihåg?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0