de högsta topparna

Ðet är när jag saknar dig som mest,

som jag hatar dig över allt.

när jag känner av den ensamhet du lämnat mig med,

lämnat mig i avsaknad av ord.

 

jag vet att det är svårt ibland, och vi måste fortsätta på de vägar vi valde som rätt.

men det är när du lämnat mig,

du lämnat mig i avsaknad av hopp.

 

jag kan stå och hoppas, själv på toppen av de högsta bergen,

och hoppas på elden inom mig.

men ett hopp bleknar lätt i kylan,

det gör inte två.

 

det är när mina lungor sviker mig,

jag behöver dina till mina kan fortsätta igen.

vi kan fortsätta till snön faller tung.

men ett hopp bleknar lätt i snötunga fjäll,

det gör inte två.

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0