jag slog dig så hårt
Jag slog dig, jag slog dig så hårt.
Orden du aldrig kommer förlåta, kommer upprepas så fort du finns nära,
Jag slog dig, slog dig så hårt
Livet utanför tog oss med den storm som sakta förbinda livet till verkligheten,
Vi vaknade. Jag slog dig så hårt.
Allt omkring blev till känslor som vi aldrig besvarat.
Vi slog varandra så hårt.
Livet fortsatte, om än inte på samma väg.
Vi stod varandra så nära.
Maten som skulle bli vårt levebröd, möglade sakta i vår tillvaro,
Och vi tittade generat på.
Musiken som vi dansade till, tog sig till sitt ända och formulerade sina toner återigen till något vi inte kunde behärska, vi överlevde inte allt.
Tvätten som hängdes med våra genomensamma händer kommer fortfarande att droppa,
Den kommer aldrig torka. För vi slog varandra så hårt
Livet kommer aldrig att lämna oss, om än inte tillsammans.
