oktavens ljusa stämmor


jag hade valt bort allt som hade med känslan att göra.
jag sprang över sommarängen.
jag trodde på allt när jag träffade dig.
jag sprang mot de mörka  molnen, som vilade på morgondagens horrisont.
jag såg dörrarna som jag kunde öppna tillsammans med dig.
jag snubblade tidlöst på oktavens ljusa stämmor.
du dödade mig med din  kärlek.
och jag tog mig aldrig upp, igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0