FrökenGoulash

det är fortfarande orden som ekar i väggarna.
slottsalarna som vi levde i
i guldet har orden fastnat
och  det är så, jag inte kunnat lämna dig
framtidsfanatsier har skapat hål och hopplösa nätter.
för utan dig, blir huset så stort.
vi skapade en dröm tillsammans, men orden flöt sakta förbi i bäcken som
vi badade i.
orden blev för tysta
vi viskade våran kärlek,
tystare och tystare
till vi,
inte hörde varandras viskningar
och änglarna hämtade dig åter.