toner

det var musiken i mina öron, som fick mig våga.
våga det som jag skapat
för så länge sedan
orden som inte hördes
orden som påverkade, mer än vad innebören borde.
allt som jag gjorde, de fotspår ni ser mig efter
men med egen evolution har jag lyckats växa
växa till den blomma jag egentligen var.
slutat skämmas för det jag kunde, det som gjorde mig till jag.
jag går fortfarande på skolgården ibland, och det är samma löv som faller.
jag faller inte med dom, inte längre.
för jag vet, att sommaren kommer åter.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Emma gillar verkligen den där dikten... Tror du vet varför, eller? (L)

2008-06-22 @ 16:58:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0