FrökenGoulash

jag sitter, och känner din värme. så som förlänge sedan.
jag minns dom minnen som väcks till liv, och åter igen slår rot.
svalorna tar små lätta danssteg över den nyuppvärmda grusvägen - som vi gick på så många gånger.
vattnet ges åter igen liv genom solens nyupptinade strålar.

samtidigt
går solen i moln, sakta. som ett farväl till den livsfyllda tid som varit.
ett sakta farväl till verkligheten.
svalor försöker ta vara på de sista strålar, som länge värmt dess hud.
livets knoppar, slås igen - åter för en vintervacker period.


©karin svedberg