minns du alla de under?

minns du?
stjärnorna i taket, vars ljus sakta dog ut?
livet tycktes följa med dem, men jag följde inte efter
jag låg kvar, som ett spöke utan hem
du gav stjärnorna nytt ljus,
och du lärde mig hur overkliga känslor känns.
inte bara vackra ord på rad, utan de obeskrivliga faktum som ingen annan kunnat förklara.
som varför havet glittrar, och varför elden förtrollar mitt sinne.
lyckans under som jag strängt förbjudet mig själv att lära känna.
alla de under
som fanns i dig


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0