alla de små.

jag vet att det är dags nu.

jag känner det in i benen.

jag har inte väntat för länge, men jag har bråttom nu.

det är kvällen före  julafton.

eller det är så det känns

för jag lever i ovisshet, för framtiden bakom hörnet.

jag ser inte ljuset som vi har där,

men jag känner det - det reflekteras i dina ögon-

orden har länge fastnat nu.

men idag bröt de lös.

du befriade dem.

och jag älskar dig för det.

 

plötsligt släpps vi fria i en atmosfär av sanningar. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0