FrökenGoulash

Jag ville skriva ord, så vackra.
Men så att du ändå förstod.

Jag ville förklara,
hur solen värmde ditt hår, 
så att det lös som guld.

Hoppas att du förstod, 
hur du gav mig livet tillbaka. 
Och hur jag öppnade nya dörrar, 
med kraften du gav mig.

Hoppas du förstår, hur mycket jag förstört, 
för att kunna överleva. 

Alla vänner jag lämnat med tid som argument. 
Om mitt liv levas finns vänskapens tid inte till. 

Jag vill ha allt, jag vill ha en evighet. 
Jag lämnar allt, för att gå återigen mot horisonten, 
åter mot nya liv. 

Jag börjar på nya meningar, innan dagen blir förbi. 
När något blir för länge, håller det mig fast. 

Jag ville skriva ord, om hur vacker du var. 
Men det tog för länge att hitta dem 
jag ville inte bli fast.