pallar äpplen i kungsvikens hamn

jag sträcker händerna upp

lite längre nu än förut.

upp mot ungdomens evighet.

jag har förlagt det som gjorde mig till ung 

allt jag har är rutiner som gör de tunga molnen ännu tyngre

det är därför jag står här nu

och pallar mina äpplen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0