FrökenGoulash

jag ser i dina ögon, att vi är som närmast nu.

och att om vi inte försöker

kommer närheten bli osäkerhet

och handlingar till minnen

metaforer till gåtor

vattendroppar som sakta fryser längst vår ryggrad,

får oss tappa känseln,

för vilka vi, egentligen är.

vi kan inte skrämma oss själva längre,

båten som tog oss mot verkligeten,

tar oss nu bort till  ensamheten.

livet lämnar oss,

och vi blir ensamma kvar,

det är därför

jag är så rädd att bli ensam.