aldrig mer än nu

för varje löv som faller växer känslan 

för varje låt som går i moll inser jag.

vart finns vi, under den tid vi träffas?

vi låg bredvid varandra, du och jag.

och vi såg varandras tankar, att det borde vara du och jag.

men vi skulle aldrig förbli.

 

vi ser framtiden i varandras ögon. 

men vi stannar där.

pinsamheten och fötter som värmer varandra under bordet.

vi kan aldrig,

aldrig mer än nu.

 

du är livet som finns i mina ådror.

men jag kan inte ta i dig.

våra vänner ser inget, även fast det känns så stort.

du tar i min hand, när varken jag eller någon annan märker

snabbt och omärkbar är vår kärlek.

för vi kan inte,

inte mer än nu.

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0