pollenparodi

Aldrig
Och kanske alltid
Det kommer nog vara så.
En kittlande hemlighet, 
Som växer i takt med våren,
Och fryser med kylan. 

Med en stark entusiasm växer något.
Vackert ogräs på marken
Skapas gör de leenden, som gör oss alternativa
Och vattentäta.

På den östra sidan står jag 
Med dig på söder sidan
Alltid med dig,
Fast någon helt annanstans

Parkens gräs lyser igenom,
Alla tycks lyckliga i tvetydiga skapelser.
Vi vill inte alls, men vi vill allt.

I siden gör själen saker 
som kroppen aldrig skulle hinna med
Rosenröda kinder, i en rosenröd solnedgång
Bland frostiga tankar

Träden vi skapade
Som retur av det vi en gång skapade
Luktsinnen som ständigt skärps
I jakten på nya löften

och pollen som aldrig slutar nysa. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0