vår
vi är olika du och jag.
du har pärlhalsband,
jag har byxor.
låt regnet falla,
låt mig känna lukten.
lukten av överkommen ensamhet.
låt mig få sova till ljudet,
av regnet som faller ned.
det första vårregnet.
låt allt vara klart,
den nu kritvita tvätten ren,
låt mystiken falla kring mig.
låt mig, få röra vid dig.
vårnätter med måne som nattlampa,
då jag läser de sagor, jag själv har skrivit.
du och jag är olika, på hel olika plan.
viljan att lära,
viljan att lyssna.
men endå så olika.
låt mig dansa i de salar.
där sanningen en gång funnits.
andas in den friska nattluften med mig,
känn underbart.
låt svala lakan värma oss.
i stunder av förtvivlan.
skänk mig din gåva,
din tanke.
känslan av oändligt strävande,
motsägelsefulla konversationer.
poesin växer som ogräs mellan kullerstenarna.
vänta på det,
vänta på dig själv.
spring inte till dina ben inte orkar mer
ty de ska bära dig resten av livet.
låt molnen få dig inse
att livet kommer åter.
riktigt bra :):)
