sgdhfgjkl

Vi behövde varandra du och jag.
Men lyckan som blev var också blandat med verklighet.
Vänskapen du och jag kunde utveckla till universum, var förbjuden.
Och vi valde att lyssna.

Jag kommer nog sittaoch vänta,
På att tider som nu är förbi kommer åter.
Men inte på dig.

Så jag vill säga, min vän och framtida verklighet.
Att livet, kommer inte åter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0