FrökenGoulash

det fanns lustar som glömdes.

någonstans på vägen. 

bland sprängda högtalare fann vi vad som kom att bli vår vardag. 

en bomb som  lyckligtvis sprängdes precis i den stund vi lämnade varandra.

- och kanske just därför.

svalorna bildas i grupp för att utföra den livslånga resan,

precis som jag på perrongen.

livet börjar i samma stund som den första foten lyfts.

och jag vet det.

dagens vila blir till morgondagens förhoppning,

ungefär samtidigt som solen går upp.

jag vet att du sitter och tittar på samma sol som jag,

om än inte på samma sida.

men jag vet,

för jag känner dig.