En underbar lycka

Där städerna slutar och evigheten tar vid. 
Då enigheten öppnar himlasfären.
Då tystnaden säger som mest, och bli ett värdigt hejdå. 
När våren dansar på blomsterbeprydda, flygande toner. 
Utan destination
Utan förståelse, sitter det ouppklarade vid kanten och försöker komma in. 
Lyckan återvände på vägen och plötsligt kunde det underbara nå. 
När regndropparna möter ängen, tiden då lugnet föds. 
Plötsligt, återvänder jag. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0